Hemma igen

Av alla våra bebisar har Hilde varit absolut mest “min”. Min som i den bebis jag varit minst ifrån. Min som i den som varit klart mest mammig. Min som i den som varit minst med Fredrik. Och min som i den som totalvägrade flaska i lördags när jag var på vift och hellre var oäten i sex timmar. 

Så väldigt mycket min. 

Så jag erkänner; det fanns en viss osäkerhet inför den här dagen då jag skulle börja jobba igen. 

Jag erkänner också att det var en osäkerhet jag inte riktigt vågade erkänna. Den som gör ett ovanligt val – och att börja jobba igen när bebisen är fyra månader är onekligen ett ovanligt val om man är kvinna – måste liksom vara översäker på att valet är rätt. Får inte tveka och tvivla. 

Jag var dessutom väldigt nervös inför att stå i klassrummet igen. Kände mig rostig. Kunde inte frammana klassrumskänslan. Sex månader är inte en speciellt lång paus men ändå den längsta jag haft sedan jag började jobba i min skola för snart åtta år sedan. 

Det var en väldigt nervös dag.

När jag i dag öppnade dörren till mitt klassrum för att släppa in eleverna slog mitt hjärta så hårt att det måste ha varit synligt för blotta ögat. Och jag möttes av leende ansikten. Eleverna blev glada när de såg mig. Några applåderade spontant. Någon hälsade mig välkommen tillbaka på väg in. Och jag säger inte att nervositeten släppte i just den sekunden, men jag säger att den gruppen kunde hålla föreläsningar och hela kurser i hur man får en återvändande lärare att känna sig hemma igen. 

Nittio minuter lång var min första lektion. Jag var säkert rostig och ännu mindre strukturerad än jag brukar vara. Men det tog inte länge förrän jag kom ihåg exakt varför jag älskar det här jobbet så mycket. Eleverna. Jag slutar aldrig förundras över förmånen att få jobba med dem. Jag hade nästan hunnit glömma hur givande det är. Och jag hade nästan hunnit glömma det ljud som är ett av världens bästa; ljudet från ett klassrum där tonåringar diskuterar ivrigt med varandra och skrattar högt tillsammans. Det ljudet kunde vagga min själ till ro i vilken storm som helst.

När jag sedan kom hem igen till den bebis som varit absolut mest “min” möttes jag av leende ansikten. Igen. Hilde hade sovit bra, ätit bra och haft det hur bra som helst med Fredrik. Förstås. 

Redan dag ett är osäkerheten som bortblåst. Jag tvekar inte. Tvivlar inte. Det kommer att bli bra. 


Jag och hon som alltid kommer att vara min. Fotograferade av syster Matilda Audas Björkholm

Advertisements

2 thoughts on “Hemma igen

  1. Heja dig! Fint ni hittat den lösningen som passar bäst i er familj, och att ni genomför den trots att en del kanske höjer på ögonbrynen. Du är en förebild, både för bloggläsare och elever. Jag är innerligt trött på folk som tror att mammaledighet och föräldraledighet är synonymer, och att pappaledighet innebär nån extra vecka på sommaren när mamman tar ut semester.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s