Skrattar eller gråter

Jag hade ju nästan börjat komma överens med min gravida muminkropp, men så råkade Arvid få se en rätt avklädd version av den och nu är vi tillbaka där vi började. I valläget. Arvid tycker att kvinnokroppen är underhållande redan i normala fall, och i det här extremfallet blev det bara alldeles för mycket. Han bokstavligen skrattade och pekade. 

Och egentligen förstår jag honom och egentligen håller jag med honom. Ibland (ibland rätt ofta) väljer vi om vi skrattar eller gråter och nu har jag valt att försöka välja det första när behovet tränger sig på. 

Det finns så många olika strategier när man ska förhålla sig till sin gravida kropp. Jag tänker att skratt omöjligt kan vara den sämsta. Så jag kör på en kombination av hjärtligt skratt och djup tacksamhet. För även om jag har svårt att omfatta allt som en gravid kropp är så finns det en genuin tacksamhet och förundran i botten. Tänk att min kropp ville ännu en gång. Vilken gåva. Vilken nåd.

Och vilken fest att den kan vara en vandrande humorattraktion för andra familjemedlemmar. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s