Skrattar eller gråter

Jag hade ju nästan börjat komma överens med min gravida muminkropp, men så råkade Arvid få se en rätt avklädd version av den och nu är vi tillbaka där vi började. I valläget. Arvid tycker att kvinnokroppen är underhållande redan i normala fall, och i det här extremfallet blev det bara alldeles för mycket. Han bokstavligen skrattade och pekade. 

Och egentligen förstår jag honom och egentligen håller jag med honom. Ibland (ibland rätt ofta) väljer vi om vi skrattar eller gråter och nu har jag valt att försöka välja det första när behovet tränger sig på. 

Det finns så många olika strategier när man ska förhålla sig till sin gravida kropp. Jag tänker att skratt omöjligt kan vara den sämsta. Så jag kör på en kombination av hjärtligt skratt och djup tacksamhet. För även om jag har svårt att omfatta allt som en gravid kropp är så finns det en genuin tacksamhet och förundran i botten. Tänk att min kropp ville ännu en gång. Vilken gåva. Vilken nåd.

Och vilken fest att den kan vara en vandrande humorattraktion för andra familjemedlemmar. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s