Vi skriver den tjugosjunde graviditetsveckan. Och så här ser vi ut i dag, magen och jag.
För tillfället kommer vi rätt bra överens. Ingen av oss kräver det orimliga av den andra och i ett sådant samspel är det förstås gott att vara.
Nästan dagligen är det någon som konstaterar att min mage är liten. Och det kan jag gott leva med, vi lever ju trots allt i ett samhälle som gjort liten till ett positivt laddat ord. Men jag tänker på mina medsystrar som lika ofta får höra att deras magar är stora. Knappst lika roligt att leva med. Så kanske det ändå är bäst att låta gravida magar vara som de är. Och andra magar också.
Advertisements
Det strålar om dig!
Tack! Det värmer! Och just nu behöver jag mer värme än vanligt. =)
Det är jätteroligt att följa med din blogg. Jag har gjort det länge men speciellt nu då ni har en liten på kommande. Vår dotter är snart 5 månader så det känns som att man är i samma båt. Ifall du är intresserad har jag startat en FB-grupp som heter Småbarnsföräldrar i huvudstadsregionen (namnet talar för sig). Välkommen med!😊
Ja, föräldraskap har en tendens att sätta folk i samma båt. Tack för tipset om FB-gruppen! Jag dyker säkert upp där småningom.
Men folk alltså! Kan man inte bara säga något annat snällt? Typ: “vad fin du är” eller “hur mår du?”. Tänk om du skulle svara med ett: “jaha, och din mage är fyrkantig/stor/rund/plufsig?”.
Hoppas du får må rimligt ända fram till förlossningen 🙂
Ja, folk är festliga! Tack, det hoppas jag också. Just nu känns som ett bra skede. Det har varit värre och lär bli värre, men jag njuter av det goda som nu är.