Föräldraledig på jobb

Får jag återvända till det här med föräldraledighet? Inte för att jag har ändrat uppfattning, jag anser fortfarande att jag blir föräldraledig om två månader, men för att förtydliga. För att det uppenbarligen provocerade och då kanske också behöver förklaras.

Jag har jobbat nästan alltid sedan jag blev förälder. Ett drygt halvår var jag föräldraledig med mitt första barn och en ännu kortare tid var jag föräldraledig med mitt andra barn. Mitt liv som förälder har nästan alltid bestått av tider att passa på morgnarna, dagishämtningar och -lämningar och en känsla av att dygnet är för kort och att timmarna aldrig vill räcka till. Tvätthögarna innehåller konstant mer kläder än jag trodde att vi ägde totalt. Det borde alltid alltid handlas. Och efter åtta år som föräldrar letar vi (åtminstone Fredrik) fortfarande efter ett system för veckostädningen.

Med tanke på att det är den vardag som jag har haft är det väl ganska naturligt att en tillvaro utan jobb känns som ledighet? Lika självklart är det för mig att den som varit hemma jättelänge med barn har svårt att i längden se det som ledighet. Men för mig är det ledighet. Och det måste få vara så.

Det betyder inte att jag tror att det alltid är lätt att vara hemma med barn. Absolut inte. Det betyder inte heller att jag tror att det alltid är roligt att vara hemma med barn. Absolut inte. Det betyder bara att jag inte jobbar och att jag därmed anser mig vara ledig.

Ibland har jag tyckt att det har varit både lättare och roligare att jobba än att vara hemma, men det betyder inte att jag är mera ledig när jag jobbar. Eller mindre ledig när jag är hemma. Det betyder bara att hemmatillvaron, ledighetstillvaron, för alltid förändras när barn kommer in i bilden. Men jag vill jobba för att kunna se också den tillvaron som ledighet. När jag är hemma med mina barn vill jag känna mig ledig. Jag vill inte se sommarlovet som ett annat jobb. Jag vill inte se veckosluten som ett annat skift. Jag vill se mina lediga stunder med mina barn som just lediga. Trots att jag måste vakna före sju en ledig lördagsmorgon. Trots att jag ganska få stunder under en ledig dag numera får göra vad jag själv vill. Trots att jag måste koka fantasilös mat två gånger om dagen. Trots att jag måste agera medlare i konflikter som får världskrig att verka löjliga. På min lediga tid.

Allt det är föräldraskap. Ja. Men för mig är det inte jobb.

Av kommentarerna att döma hade jag åtminstone lite rätt i mitt antagande om att hemmaföräldraskap (eller då i praktiken hemmamammskap) anses förminskas om vi talar om föräldraledighet som just ledighet.Jag anser inte att något måste kallas jobb för att det ska värderas. Jag tycker tvärtom ofta att det största och viktigaste i livet inte går att mäta i förminskande termer som jobb.

Jag har förståelse för att många hemmamammor känner sig konstant kritiserade för sitt val. Men jag kan kanske trösta er med att ni inte är ensamma. Alla mammor är konstant kritiserade. Antingen fördärvar du samhället och utvecklingen genom att stanna hemma med barn. Eller också fördärvar du barnen genom att tvinga dem att vara på dagis. Jag vet inte vad som är värre, och det är antagligen onödigt att ens fundera på. Poängen är att ingen av oss kommer undan och att vi är enade åtminstone i det. För att slippa kritiken borde du inte vara förälder alls. Eller vara man.

Du får gärna se dig själv som en hemmaförälder på jobb om du vill. Men jag kommer nog att fortsätta se mig som hemmaförälder på ledighet. Inte för att förminska det som någon annan gör. Och inte för att förminska det som jag själv gör. Men för att jag vill. Och för att jag får.

img_5579

På bilden ovan är jag föräldraledig. Jag vandrar omkring i Fredriks skjorta. Jag bodde i den skjortan i ett par månader. Och för mig är det ledighet.

Advertisements

6 thoughts on “Föräldraledig på jobb

  1. Tack för ett fantastiskt inlägg där du förtydligar din ståndpunkt, uppmärksammar oliktänkare men står fast vid din åsikt. Jag anser att de som inte respekterar din åsikt efter ett sånt inlägg får man helt klart stänga örat åt. Jag läser din blogg varje dag och tycker du borde få pris som brobyggare. Speciellt kvinnor emellan, men också mellan kristna/icke-religiösa. Din blogg har gett mig många bra argument som jag själv inte kunnat finna när jag funderar över min vardagliga kvinnokamp och vill förklara min ståndpunkt. Det kan inte alltid vara lätt, men du ska veta att du har mycket stöd och kärlek för det du gör!

    • Vilken otroligt fin kommentar! Jag har glädjande nog fått många verkligt fina kommentarer genom åren, men den här borde broderas på tyg och ramas in. Tack för dina stora ord. Den ska jag leta fram någon dag när jag känner mig som allt annat än en vinnare.

  2. A very interesting and insightful perspective on something I have also been thinking about it deeply as an ex-home Daddy with second child on the way, do I want to do it again? I really enjoyed and appreciated your personal perspective since we did things differently but struck similar issues. I am especially grateful that we had the resources to choose freely what we would do and that Finland seems to honour being a parent at home for early years as a job rather than a benefit.

    I am confused myself whether I feel that being home Dad is a welcome break or the most difficult job I can take, it is full of contradictions. It is ultimately more meaningful and the rewards deeper and more fulfilling joy than any work, yet it leaves some smaller parts of me wanting. I think if I could work as a scientist part time, then the remainder as home Daddy I would appreciate the easy and more fun but full time home Dad looks back to those things at the job.

    Maybe I tried to make home Dad more difficult by choosing job like standards such as 100% focus and pre child levels of domestic responsibility. Make it into a work day, and resist external distractions for myself (not possible with phone or computer always in reach) or child (determined not let him watch TV ). William allowed me a brief respite quickly noticed if my attention was on a different task and insisted on helping me work with my computer… So much for my hopes of working more at home and learning Finnish! Housework and cooking was another must help Daddy activity which was both exciting development and frustratingly slow. When he slept I just wanted to relax!

    I had imagined my home Dad role as directing entertainment with teaching, but instead he is most happy initiating activity or copying me or trying to teach me how to be William. He learns when and what he wants by observing me and often leading me to new insights and perspectives. It is more a role of service than leadership, repetition than innovation, both of which seem to exhaust me. I have never been so tired as when looking after William, but the actual work load seems light and I require less food as a parent than working as a scientist or an investor.

    Frustratingly, although I can determine the general program for each day as the parent, I have less control over the purpose of each minute than when working. I must a responsive guide rather than a proactive leader, so I can let William develop as William. My parental problem solving usually requires quick compromise, rather than complicated but perfectly elegant solutions. There was lots to read and study and proudly observe about child development, but William was quite easy and apart from keeping consistent rules I found parenting more of an art than the science that I was accustomed to working with.

    Maybe that is what it comes down to, how close being a home parent to my particular child is to what my particular skills and goals in work are. I thought home Dad would be like climbing a mountain, a perfect mix of a clear goal, route finding, skillful execution, exquisite beauty, and exhausting exertion. Instead it was more like a beautiful long drive in the mountains, same goal, different but important skills, same beauty, but GPS navigation and unknown traffic and the exhaustion is in the constant attention to the road. So I guess I conclude it is not a job really, but for different reasons, my job I would choose to give me more freedoms and choices to fulfil more basic needs, easy and fun is all I seem able to do after a day as home Dad.

    Looking back would I change anything? Certainly not, I would do it again and believe it is right for our circumstance at least. With our next baby due any day now, I am looking forward to being more Dad, more full of love, joy and frustration, but do I want start on Home Dad the sequel? Really hard to say.

  3. Fint skrivet! Efter ett och halvt år hemma med andra barnet, återvänder i arbete i september, lyckas du formulera mycket av det jag funderat på. Tack!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s