Det är fint att människor värnar om mina barn och nu finns det uppenbarligen en viss oro för att de ska gå miste om en sund alkoholkultur eftersom deras mamma i princip aldrig dricker någon alkohol. Så jag känner att jag måste komma med några förrydliganden, så där så att ingen ska behöva anmäla mig för vanvård av barn.
1. Det finns alkohol i vårt hem. Min man och mina vänner dricker den, också när barnen är hemma och ibland också när barnen är med. Jag ser absolut inga problem med det. För mig är det sund alkoholkultur att dricka ibland om man vill. För mig är det osund alkoholkultur att välja att dricka sig berusad när barn finns med.
2. Jag tycker inte om alkohol, vilket jag försökte säga redan en gång. Är det då sund alkoholkultur att tvinga mig själv till ett vinglas när jag tycker att det förstör en god måltid? Bara för att det är det socialt mest accepterade? Alkohol är ju inte SÅ hälsosamt att man måste om man inte vill. För mig är det sund alkoholkultur att inte dricka alls om man faktiskt inte vill.
3. Jag kommenterar aldrig någonsin att någon annan dricker. Jag tror inte ens mina barn har märkt att jag aldrig dricker. Jag gör ju ingen grej av det. Sjunger inte anti-snapsvisor, delar inte ut nykterhetspropaganda, tittar inte fördömande på andras glas och häller inte ur flaskorna i smyg. Jag låter människor ta ansvar för sina egna och sina barns liv. Liksom jag gör för mitt och mina barns. För mig är det sund alkoholkultur att låta människor göra som de vill.
4. Men jag anser att det i alla lägen (hur människor än väljer att ta det där ansvaret) ska finnas minst en vuxen i körskick där det finns barn. Och jag anser att barn i alla lägen ska ha rätt att känna sig trygga och bekanta med sina föräldrar. Ansvarsfull alkoholkonsumtion i närheten av barn – för mig är det sund alkoholkultur.
5. Jag vill lära mina barn att det finns en massa människor som väljer att inte dricka alkohol och att det är lika normalt som det andra alternativet. Det finns människor som äter mediciner som inte får kombineras med alkohol, det finns människor som väljer en absolut nej-linje för att förhållandet till alkohol är allt annat än okomplicerat, det finns människor som väljer bort alkoholen som ett statement för alla de liv den förstör och det finns människor – som deras manma – som helt enkelt inte tycker om alkohol. Jag vill lära dem att många tackar nej också fast de flesta tackar ja. För mig är det sund alkoholkultur.
6. Jag tycker det är märkligt och tråkigt att jag känner mig tvungen att skriva det här inlägget. Att välja bort alkohol är fortfarande ett val som måste förklaras och försvaras. Normen är smal. Man måste liksom dricka åtminstone lite för att inte störa för mycket. För mig är det osund alkoholkultur.
Och ja, jag kan hålla med om att jag var lite onyanserad i går. Jag hade glömt att man inte får vara det när det kommer till vår alkoholkultur. Mycket får man ifrågasätta men nåde den som ifrågasätter alkoholkulturen.
Nästan för lycklig 
Det är ju igen det här med att folk lätt tar det som kritik av deras sätt när någon annan gör på ett annat sätt. Samma mönster kan ses i diskussioner om amning, om hur man introducerar fast föda, dagis, osv i all oändlighet.
Jag tycker du har en helt sund syn, och instämmer i att det är ytterst besynnerligt att man aldrig får kritisera rådande alkoholkultur eller vara nykter. Med det sagt: jag avnjuter nog ett glas rött eller en flaska öl då och då – fast jag ännu ammar, ve och fasa. 🙂
Tack för din kommentar! Jag tror det ligger något i just det där med att vi lätt känner oss kritiserade för att andra gjort andra val än vi.
Oj hoppas du inte såg mitt inlägg som kritik av ditt tidigare!? För det var inte min mening i så fall. Ja dricker tex inte heller öl eller snaps, för jag tycker inte det är gott. Så jag förstår dej precis.
På nåt sätt läste jag bara mellan raderna att man skulle vara en sämre förälder om man däremot skulle ta ett glas eller två. Vilket du nog säkert inte menade. Och jag ville bara få fram att man nog kan vara en trygg förälder också fast man dricker lite alkohol på fester och helger.
Jag tror nog också absolut att man kan få en sund inställning till alkohol även fast man skulle ha en förälder som inte dricker alls. Precis som jag nog också tror att man kan får en sund inställning till alkohol även fastän ens förälder inte skulle ha det.
Annars håller jag med dej i alla punkterna ovan 🙂 Glad midsommar.
Jag tror vi är rätt överens. Och nej, just du har inte uttryckt någon oro för mina barns alkoholkultur så jag tog det nog inte på det sättet.
Jag tycker du är sund och har sunda värderingar i denna fråga. Om der är något som folk blandar sig i, så är det medmänniskors attityd till alkohol. Gud nåde dig om du inte dricker! Man får förklara i det oändliga, varför man väljer att inte dricka. Mina barn är vuxna idag och i 16 års tid under deras uppväxt var jag fullständigt ”tea total”, som engelsmännen säger. För mig var det självklart att ALLTID vara i körskick. Under graviditeterna var även min man helnykterist kan påpekas. Var och en får handla enligt eget omdöme. Det viktigaste är att barnen alltid kommer först.
Ja, det är väl så. Jag hade lyckats glömma exakt hur känsligt det är att göra andra val än de flesta andra gör. Jag rubbas inte alls i min ståndpunkt. Snarare tvärtom.
Jag ville bara skriva tack för dina två inlägg om alkohol och alkoholkultur. Jag följde diskussionen både på facebook och här på bloggen och det väcker så många känslor, så jag är osäker på om jag kan uttrycka dem på ett vettigt sätt.
Det är märkligt, intressant och också lite skrämmande att märka hur känsligt det är att ta upp alkoholkonsumtion från en lite mer kritisk synvinkel. Speciellt s.k ”sund alkoholkonsumtion/-kultur”. Jag kan inte svara på ifall det känns okej för barn att föräldrarna tar något glas och är ”småroliga” och om det lär barn att få ett sunt förhållande till alkohol att se sina föräldrar dricka ibland, för det är inte det som jag upplevt som barn. Det som jag upplevde var att mina föräldrar drack mycket på veckosluten och olika högtider, blev berusade och att det också ibland fanns andra berusade vuxna i hemmet. Jag blir fortfarande ledsen av att tänka på det, eftersom känslorna av hur obehagligt det var, och hur vissa högtider (för mig speciellt nyår) bara mest kändes jobbiga, är svåra att glömma. Senare har vi kunnat prata om detta med mina föräldrar, och jag vet att de älskar mig och jag älskar dem, men det kommer ändå aldrig att ta bort det faktum att jag fortfarande känner att jag har ett väldigt osunt förhållande till alkohol. Det har blivit för mycket, eller inget alls, och en massa känslor av skuld och skam och ilska.
Det känns fint att höra din inställning till alkohol, i mina öron låter den oerhört sund. Jag tycker att flera kommentatorer skrev bra om att det knappast är föräldrarnas/förälderns val av nykterhet som lett till de största alkoholproblemen vi har i Finland.
Visst förstår jag dem som menar att man borde kunna ta ett glas vin eller en öl också när barnen är med, men det känns konstigt att det skulle motiveras med att barn får se en ”sund alkoholkultur”. Det skulle kännas mer ärligt att erkänna att man gör det för att man vill, för att det smakar gott, för att man vill känna ett rus eller vilken orsak man än har. Men det som ändå känns viktigast för mig, är att man skulle förstå att barn kan reagera också på små förändringar i föräldrar från alkohol, och att det ska vara okej för barn att tycka att det känns otryggt, även om föräldern inte skulle uppleva sig vara otrygg. Jag tänker att det kanske vore viktigt att (vid nyktert tillstånd) prata med barn och fråga hur de känner, även fast man tänker att man bara dricker lite.
Det blev lite lång text och jag vet inte om jag fick fram någon poäng, men ville säga att det kändes bra att läsa dina inlägg. Tänker att ifall fler gjorde och tänkte som du skulle fler barn kunna känna sig trygga och ha roligt på veckoslut och vid högtider.
Tack för din kommentar! Jag ser alltså inget problem med alkohol i närheten av barn, men nog med alkoholpåverkade föräldrar (och i viss mån också andra vuxna) i närheten av barn. Det var det jag ville ha sagt, men en del verkar se något annat mellan raderna.
Jag tror aldrig man ska gå till överdrift när det gäller barn/barnuppfostran. Om de får uppleva livets alla olika sidor i lagom dos, kommer de att bli starka individer, beredda att möta värre utmaningar. Därmed inte sagt att jag skulle kritisera någons val vad som gäller alkohol eller annat. Jag vill så gärna tro att man även på detta område har en bättre och sundare syn i mitt gamla hemland än här i ”Mes-Sverige”.
Det tror jag också. Sedan tror jag att fulla föräldrar inte behöver höra till livets alla sidor för alla barn. Fulla människor – ja. Men inte föräldrar.
Du har sunda tankar om alkoholkulturen och det är bra att du delar med dig så att andra kan få ta del av dina kloka ord. Jag tycker lika som du på alla punkter!
Tack för dina ord!
Hälsosamt att sambandet barn-alkohol och högtider diskuteras. Tycker som du, där barn finns behöver det även finnas en nykter vuxen. Trygga vuxna skapar trygga barn, och nej, jag är ingen super människa som gör bara bra beslut när det kommer till mitt barn.
Det där med ”sund alkoholkultur”: viktig för barnen. Jaja.. Känner mig som 85 och frireligiös blåbandare från 50-talet.. Vilket förbaskat skitsnack! Det bästa barn kan få uppleva i dag är att vuxna människor KAN träffas och ha roligt tillsammans UTAN alkohol alls. De andra upplevelserna kommer man inte i från senare i livet. Jag har inte blivit alkoholist trots att mina föräldrar valde att leva alkoholfritt. Jag är en självständig stark människa som alltid stått för mina val. Även under gymnasieåren. Alldeles utifrån eget förstånd har jag dessutom lärt mig dricka vin till maten utan barn närvarande eller låta bli utan att förklara någonting. // Sk Messvensk.