Egentligen vill jag bara skriva om min pappa i dag. För det finns så mycket vackert att skriva och i dag är hans dag. Men jag är i allra högsta grad ett nyfamiljsbarn och det gör min berättelse mer komplicerad och mindre min eftersom den också berättar så mycket om så många andra.

Så jag skriver inte. Här. Men jag tänker att det är helt fantastiskt fint att han blev vår. Att han kom in i vårt liv och bara passade så bra just där. Att han och hans kärlek räckte till oss också. Och nu till våra barn.

Det är lätt att vara tacksam. Vi kan lämna det där.

Det går inte alltid som på Strömsö, det här som heter liv. Men det kan vara varmt och harmoniskt och vackert också på andra ställen. Också andra berättelser än de ursprungligen tänkta kan sluta väldigt lyckligt.