Den storebror jag egentligen aldrig fick

Han blir kanske lite provocerad av att jag envist kallar mig feminist. När hans dotter frågade mig vad feminism betyder sa jag något i stil med att det är en tanke om att flickor inte är på ett sätt och pojkar på ett annat utan att alla ska få vara som de är. Han tyckte att mitt svar var för neutralt. Men han tyckte det med ett leende.

Jag tycker om honom. Fast han tycker fel om feminism. Och jag vet att han tycker om mig. Fast jag tror att han tycker att jag tycker fel om feminism. Men jag tror det med ett leende.

Vår vänskap är en stilstudie i att vi människor faktiskt inte behöver vara överens om allt för att kunna vara vänner. Ibland tycker han och jag lika. Ofta inte. Ibland tänker han och jag lika. Oftast inte. Där hans styrkor börjar tar mina slut. Där mina svagheter är störst har hans gått och gömt sig. Vi fungerar på helt olika sätt. Vi går igång på helt olika saker. Vi talar helt olika språk. Han är logos personifierat. Själv hamnade jag längst bak i kön när den egenskapen delades ut och är så pathos som man bara kan vara.

Men jag tror faktiskt, jag nästan vet, att han skulle offra sitt eget liv för mitt. Om han måste välja. Han är som den storebror jag egentligen aldrig fick, men en storebror som plötsligt dök upp i mitt liv när jag var över tjugo. Han retas med mig, på ett sätt som nästan ingen annan retas med mig eller någonsin har retats med mig. Ett sätt som jag som äldst i syskonskaran ibland har saknat. Men om någon annan någonsin skulle kritisera mig skulle han försvara mig med tänder och tassar (han är mera lejon än fågel, att säga näbbar och klor här skulle ge helt fel bild).

Idag pratade jag med honom i ungefär en timme. Och allt det som jag var igår och kände igår bara försvann någonstans på vägen mellan min telefon och hans. Han tog det och han bar det och sedan hjälpte han mig att göra upp en plan för att de kommande sju veckorna ska innehålla så få pissdagar som möjligt. För han vet att jag är dålig på att bita ihop och att 41 pissdagar i rad därför är väldigt många för många i min värld.

Han tog mig på allvar. Han tar mig på allvar. Trots att jag är helt annorlunda än han.

Han är en av alla dem som lär mig vad kärlek är.

Advertisements

3 thoughts on “Den storebror jag egentligen aldrig fick

  1. Letade länge efter detta inlägg, jag minns jag läste det, och nu har jag en fråga. Jag fick lära mig den “hårda” vägen att som kvinna har man inte en vän av manligt kön. Du är ju också kristen, o med detta inlägg tolkar jag att du har en manlig vän. Kan du ge några tankar om varför detta är ok, ge mig lite hopp, varför det kunde vara okej att ha en vän av det andra könet. Trots och tack vare att man är lyckligt gift. Kanske jag en dag får min vän tillbaka….

    • Tack för din kommentar. Den borde nästan få ett eget inlägg. Förlåt att jag inte svarat tidigare på en så angelägen fråga!

      Jag har aldrig fått lära mig att jag som kristen och kvinna inte ska ha en manlig vän. Och det är en lärdom jag helst inte vill ha. Vad grundar den sig på?

      Det är klart att jag skulle tycka att det är problematiskt om en manlig vän plötsligt skulle kännas närmare och viktigare än Fredrik, men det är samma sak med en kvinnlig vän. Också gällande dem vill jag alltid hålla och ha Fredrik närmast och först. Men också andra – både kvinnor och män – får och ska vara nära.

      Jag har många manliga vänner. De flesta av dem (kanske rentav alla) är också vänner med Fredrik. Men igen – det är samma sak med mina kvinnliga vänner. Livssituationen gör att vi umgås mest tillsammans.

      Jag ser inte en manlig vän som ett hot mot min och Fredriks relation. Bara vi själva kan egentligen hota den. Bara ett svagt och bortprioriterat vi är ett hot mot oss.

      Berätta gärna mera, om du vill och kan. Om det känns så kan du också skriva till mig per e-post och prata mera. Hoppas det inte känns påfluget med ett sådant erbjudande. Och jag hoppas du får frid, vad ditt beslut än blir så är det viktigt att inte göra våld på sig själv.

      • Tack för ditt svar! Det bekräftar mina tankar jag hade först. Jag bor kanske där människor är lite mer konservativa än jag. Jag kanske tar ditt erbjudande på allvar ifall denna fråga blir för svår för mig igen. För tillfället är läget ganska lugnt, jag ser tiden an.
        Lärdomen grundar väl sig tydligen på det att om två människor av olika kön har kontakt är det oundvikligt att attraktion uppkommer, andra förklaringen var att det är inte naturligt, det “hör inte till” att det förekommer. Tillägas bör att det var, som i ditt fall, en gemensam vän. Aldrig ett hot mot vårt äktenskap, men kanske mot någon annans…
        Jag är ju för snäll, jag svalde all stolthet jag ägde, bad om förlåtelse o vi låtsas att inget hänt. Väntar med tålamod att Gud kan vända allt till något gott.
        Jag kanske återkommer till ämnet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s