De kallar mig nössö

Ingrid växer upp på en annan ort än den jag själv växte upp på. På den här orten kan kompisarna på skolgården finska och Ingrid snappar upp en del nya ord även om hennes förståelse är kraftigt begränsad. Hon använder också flitigt och frimodigt nya ord. Fortfarande med lika kraftigt begränsad förståelse. 

– Ååå, nössö, sa hon till mig för någon månad sedan när hon var missnöjd med mitt domslut i något läge. 

Hon visste inte vad det betydde. Jag visste inte vad det betydde. Men hon fortsatte att använda ordet. Som något slags skällsord. Någon slags protest. 

Arvid visste inte heller vad det betydde. Men han hakade på. 

– Nössö pössö, ropade han fnissande. 

Och så har vi fortsatt. 

Mins elever visste vad nössö betyder. Nu vet jag också. Och jag spred min kunskap vidare. Men här hemma har de fortsatt kalla mig nössö. 

Men nu med kärlek och något som luktar självdistans, för det är ju helt galet att använda ett ord på fel sätt och fortsätta göra det också när man lärt sig det rätta sättet. Förlåt, de säger det med något som doftar självdistans. 

Sann självdistans kan aldrig lukta. 

  

Nössö eller inte – livet är inte tråkigt idag. 12 grader varmt. Solsken. Jag kan läsa utomhus. Och jag fick äta lunch med en god vän och sedan middag med en annan och hennes familj. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s