50 nyanser för mycket

Ända sedan jag läste första boken i Fifty shades of Grey-trilogin har jag ångrat mig. Varför gav jag den boken min dyrbara tid? När det finns så ofantligt många bra böcker i den här världen som jag inte kommer att hinna läsa? Men nu plötsligt har jag ett svar. Nu plötsligt vet jag varför jag läste boken. Det ger mig nämligen rätten att säga vad jag tycker.

Åtminstone i mitt facebookflöde flödar kommentarer om Fifty shades of grey just nu. Någon väntar ivrigt på att se den. Någon annan kräver bojkott på grund av den sexualitet som finns i filmen.

Jag kommer inte att se filmen. De timmar som berättelsen fick när jag läste boken är bortkastade nog så filmen vägrar jag se. (Faktum är att jag i skrivande stund överväger att avsluta det här inlägget nu genast eftersom jag nu ger ännu mera tid åt det, men jag kör på nu när jag ändå börjat eftersom det känns ännu mera bortkastat om dessa minuter resulterar i ingenting alls.)

Orsaken till att ni inte lär hitta mig i biosalongen är inte politisk. Men jag fattade inte grejen. Inte alls. Jag hade förväntat mig lite svag men lite kittlande litteratur men fick mycket svag och inte alls kittlande sådan och var besviken och konfunderad.

Jag var uttråkad hela vägen. Det fanns ingenting som fångade mig och ingenting som jag ville veta mera om. Jag antar att personerna skulle förrställa fascinerande men de var mindre intressanta än alla människor jag stött på, både i litterär och verklig värld. Om jag minns rätt slutade boken på ett sätt som borde ha fått mig att vilja läsa nästa bok, men det fanns inte en chans och nu några år senare är nästa bok fortfarande oläst.

Ibland var jag bara uttråkad och ibland var jag både uttråkad och generad. Pinsam till mods. Det kan hända att det var första gången en bok har fått mig att skämmas, faktiskt. Och det är ju ändå någon slags prestation.

Något i mig tycker ju att varje bok som en enda läsare älskar förtjänar sin plats på jorden, men det är svårt ibland. Nu är ibland. Jag vill inte verka elitistisk för jag är verkligen inte elitistisk. Jag läser ofta böcker med rosa och vita omslag, om vi säger så. Jag är inte för fin för någon bok. Inte för den här heller. Men jag fattade inte och tyckte inte om. För mig var det redan 50 nyanser för mycket av den här Grey.

Advertisements

One thought on “50 nyanser för mycket

  1. Hihhi! Har själv läst alla tre böckerna och tycker ettan är klart sämst. Mannens kvinnosyn höll på att göra mig galen och skulle jag ha mött honom på stan skulle jag utan tvekan sparkat i skrevet och hårt… jag fattar att det behövs tre böcker för att få material till en film. Men ge de två andra böckerna en chans för trots deras innehåll till största delen och i alla varianter.. så har de ett djup. Och de är orsaken till varför trilogin är så bra. Inte ettan i sig själv.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s