Då präktighet blev den fulaste egenskapen

Av alla fel en människa kan ha känns det ibland som om präktighet och moralism anses vara det allra värsta. Det enda som är riktigt förbjudet i dagens liberalistiska värld är tydligen att ha en försiktig åsikt om de val en annan människa gör. Det här med att man ska sköta sig själv och skita i andra har nått helt nya nivåer. Helt fri från synd går numera bara den som aldrig någonsin ifrågasatt en annan människas val.

Så vem av oss går nu fri från den synden? Vem av oss kan kasta den stenen? Världen fungerar ju tack och lov inte så att vi bara kan skita i andra. Vi är inte öar. De val vi gör och inte gör påverkar världen och andra människor.

Jag vet att det finns de som anser att jag är präktig. Jag tycker det är tragiskt att så många människor vill köpa sex. Jag tycker man kan vara snäll mot alla människor, till och med mot Päivi Räsänen och andra kristdemokrater. Jag tycker att vårt lands alkoholkultur ställer till med en massa skräp helt i onödan. De åsikterna står jag för också om det gör mig präktig i dina ögon.

Jag tycker själv inte att jag är präktig. Jag tror att ganska få av dem som känner mig på riktigt skulle kalla mig präktig. Jag är alldeles för lat och jag når alldeles för sällan upp till mina ideal och mål. Jag väljer alldeles för ofta den lätta vägen. Så egentligen är det inte för egen del jag sörjer att präktigheten numera anses vara den fulaste av egenskaper.

Men jag har vänner som nog är lite präktiga. Som tycker att folk ska göra rätt. Som själva gör rätt. Som är laglydiga. Som har drömmar som ryms inom ramarna. Som är förnöjsamma och ödmjuka. På riktigt. Som följer regler. Som håller deadlines. Som vi andra kan lita på i alla lägen. Som ibland tycker att vi andra gör fel och som rätt ofta faktiskt tycker det med rätta. Ibland känns det som om de bär arbetsplatser, föreningar och styrelser på sina präktiga axlar. Som om vi andra egentligen står och faller med dem. Och vi tackar för det genom att kalla dem tråkiga och förutsägbara och ointressanta. Kanske bakåtsträvande.

Jag blir mer och mer övertygad ju mer jag ser av dessa underbara lite präktiga som finns i mitt liv; lite präktighet är faktiskt inte det farligaste som finns.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s