Kan vi tala om abort?

Det kan mycket väl hända att svaret är nej,

Många destruktiva diskussioner har jag sett, många fula också. Och bland de fulaste och minst konstruktiva finns diskussionen om abort. Så det kan mycket väl hända att svaret är nej. Vi fixar det helt enkelt inte.

Det är ju förståeligt. Få ämnen är lika känsliga och går lika nära dem det berör. Och få ämnen som är känsliga hanteras på ett snyggt sätt. Kvinnans rätt till sin egen kropp är ett tungt argument. De fruktansvärda konsekvenserna av en för strikt abortlag talar också väldigt starkt. Och ändå finns vi som tycker att det är tragiskt att så många liv aldrig blir levda för att de aldrig får chansen.

Jag vill vara tydlig: jag tror att vi har den abortlag som fungerar bäst i verkligheten. I en brusten värld där det mesta inte går som vi vill tror jag att vi har hittat en linje som håller. Men samtidigt tycker jag att aborterna i vårt land är väldigt många. Jag tänker ibland på alla dessa tusentals olevda liv och jag blir lite eller mycket sorgsen. Beroende på dagsformen.

Får jag tycka att det är sorgligt utan att kallas fördömande och hård och kall? Jag har mött kvinnor som valt abort, jag har sett deras smärta och jag har inte fördömt deras val. Jag har mött kvinnor som utan någon större vånda valt att abortera och inte heller då jag har dömt. Det är inte min uppgift. Varje enskild abort är en del av en människas berättelse som jag inte behöver ta ställning till. Jag behöver bara bemöta mina medmänniskor med den kärlek jag är kapabel till. Och den uppgiften är utmaning nog, jag behöver ingen extradimension av att dessutom vara moralisk väktare.

Men det finns något sorgligt över att så väldigt många aldrig får en chans. Tycker jag.

Och när jag läser det jag skriver ovan så inser jag att jag kanske skulle känna mig skuldbelagd. Så medan jag skrivit det här börjar jag luta allt mer åt att svaret kanske faktiskt är nej. Vi kan inte tala om abort. Det blir på något sätt fel hur det än blir.

Problemet är ju att det blir ännu mera fel när vi inte talar om det. Då kommer de tvärsäkra och hårda åsikterna, de som bygger murar och river broar. Så vi måste tala. Men vi måste kanske fundera på när vi talar och hur vi talar och med vem vi talar. Det kan hända att det här är ett ämne som alltid är för mångfacetterat för att få plats i sociala medier, kommentarsfält och insändarspalter. Diskussionen om abort behöver kanske ögonkontakt, en kram, ett ansikte. Det är definitivt ett ämne som vi i alla lägen behöver diskutera med mera kärlek och nåd än klipskhet och intellekt.

Kan vi tala om abort? Ja. Vi måste.

Kan vi tala om abort i alla lägen och i alla sammanhang? Nej. Vi får inte. Bör inte. Ska inte. Kan inte.

Och för att rätta mig efter mig själv slutar jag nu och fortsätter gärna samtalet i ett bättre läge, i ett bättre sammanhang.

Advertisements

19 thoughts on “Kan vi tala om abort?

  1. Så viktigt att du tog fram det här. Ja, vi måste börja prata om det.
    Det finns så mycket kärlekslöshet kring abort. Så lite möjlighet. Så mycket sorg. Och så mycket dom.
    Det är alltid lika svårt att inte döma för det känns som om man ville göra det ändå, åtminstone säga åt den som står i beråd:. Gör inte abort, om du kan finna kärlek i ett annat val.

    • Kanske lite så, ja. Men så otroligt svårt. För vi är ju så komplexa med så mycket bakom oss och så mycket framför oss. Jag vet inte om jag vågar tala mera. Det blir liksom alltid ändå fel.

    • Finns inget annat alternativ än nuvarande lagstiftning. Som en av de tusentals familjer i Norden som i många år varit fosterhem, så har jag en helt annan bild av detta med aborter… Man kan önska att samhället (det vill säga alla vi) skulle vara bättre på att stötta unga mammor (oftast) bättre, att vi var mer hjälpsamma mot våra medmänniskor… Men sanningen är att många barn som får “chansen” att leva, inte får möjligheter att knyta an, börja på nytt i en annan familj. De flesta familjer har i dagens stressade samhälle fullt upp med sina egna livspussel. Det blir allt svårare att få tag på bra och engagerade familjehem. Även så “enkla” uppdrag som kontaktpersoner råder det brist på. Så jag håller med om att vi måste prata om aborter, men inte ett enda barn borde behöva komma till världen, som ingen anser sig ha kärlek till…

      • Annsan: Alltså jag baxnar inför din logik: om en människa riskerar att få dålig livskvalitet så är det bättre att hon dör/aldrig får leva! Skall vi börja döda fattiga och åldringar då också? Så de slipper sitt miserabla liv!? Jag hör till dedär “dömande” och hårda fundamentalisterna som tycker att abort per definition är fel. Att döda en unik och av Gud skapad människa(vilket ett foster faktiskt är) kan inte vara rätt. En människa är inte mindre värd bara för att hon befinner sig på “fel” sida om mammans kropp.

      • Ja du Daniel. Det är ju tur att du aldrig kommer kunna vara gravid och vara i en situation där barnet dör i magen men du måste föda det i alla fall, eller föda ett sjukt barn som du får älska och ta hand om i värsta fall bara några veckor. Kan du förstå sorgen i att veta att ens barn inte kommer att överleva? Försök att inte döma de som väljer att ungdå den situationen. Jag tycker det är så fult att ni talar om ‘kärlekslöshet’. Det enda kärlekslösa här är att döma vad någon annan gör med sin kropp och liv och påtvinga ens värderingar på någon som inte vill ha dem.
        Att du sen jämför människor som redan är födda med foster som saknar medvetande är bara löjligt.

      • Tack för att du och ni är fosterfamilj! Det ni gör är oerhört värdefullt. Kärleken är ju så ofta otillräcklig och att människor som ni är villiga att ta vid där andras kärlek tar slut är beundransvärt och helt livsavgörande. Som samhällsmedborgare tackar jag dig och er för det. I ett samhälle där det finns familjer som er vill jag finnas till.

      • Mari K: Fråga 1: varför är det “löjligt” att jämföra icke födda människor med födda människor? Fråga nr 2: Hur kan du vara så säker på att foster inte har ett medvetande? Sedan så noterar jag igen den tröttsamma attityden man som man ofta får höra när man uttalar sig om abort: “Jaja, du har tur som aldrig själv kan bli gravid/gå igenom en abort”. Suck. Vad har könet med denna sak att göra? Får man inte uttala sig i en enskild etisk fråga nu då bara för att man råkar tillhöra ett visst kön?? För övrigt kan jag säga att jag är rörande överens med min fru i denna fråga, och HON är i af kvinna! Ifall åsikter har större värde för dig om de kommer från en kvinna. Jag har mycket stor förståelse för att kvinnor väldigt pressade situationer väljer att göra abort. Ändå, trots min förståelse, så kommer jag aldrig att gå med på att det skulle vara “rätt” att döda foster. Det sker 10 000 aborter per år i Finland. Hur stor procent av dessa 10 000 tror du är “problemfall”(typ aborter till följd av våldtäkt eller incest)? Det sorgliga svaret är att en förkrossande stor majoritet av alla aborter i vårt land sker pga “sociala orsaker”. Dvs. man har haft oansvarigt sex och sen tycker man att “nej men jag vill nog inte ha barn just nu”. Abort är någonting absolut fruktansvärt, som orsakar enormt lidande både för fostret, mamman och andra närstående. Samt förstås det värsta: abort avslutar en unik individs liv i förtid. Så låt oss kämpa mot aborterna! Både för de ofödda barnens och de lidande kvinnornas skull.

  2. Adoption är alltid ett alternativ. I vårt land får barnen alltid en ny familj. Fostret och biologiska föräldrarna behåller möjligheten att en gång mötas igen i detta jordeliv.

  3. Vilket vackert och kärleksfullt inlägg, Amanda. Livet är aldrig okomplicerat, allra minst om man står inför sådana val.

    • Oj Daniel… Jag tror att du lite missförstod mig; eller också är det som Amanda skrev att man inte kan prata om abort… Tror du att vi hade varit familjehem i 29 år om vi inte ansåg att dessa barn är värda att älskas??? Klart att dom är det! MEN; världen ser tyvärr inte ut så som man skulle önska. Jag hör till dem som inte riktigt tycker att man dödar en människa om man tar en tidig abort, men jag inser att man kan tycka väldigt olika. Var din logik om att fattiga och gamla skulle komma in i denna diskussion ligger, vet jag inte. Vad jag har sett under dessa 29 år har gett mig min åsikt, och anser du att jag är helt “ute och cyklar” så är det ju så. Jag anser dock att jag med våra insikter om hur svensk socialvård fungerar (det kanske fungerar mycket bättre och annorlunda i Finland) faktiskt har fog för att få tycka att det kanske ibland skulle spara mycket lidande om inte alla oönskade barn föddes… Och med risk för att sticka ut huvudet ännu mer (döm mig om du anser det nödvändigt) så kan jag ibland tänka,
      att man kanske inte kan se riktigt klart hur det är att försöka reparera/fylla ryggsäcken med positiva saker, åt barn som är helt traumatiserade p.g.a. upplevelser de tvingats vara med om, om man inte själv hör till dem som arbetar med utslagna/eller barn som verkligen farit illa. Men kanske du varit familjehem eller på annat sätt jobbat/jobbar med människor. Oberoende, så har du rätt att tycka vad du vill, och jag dömer dig inte för det. MVH Annsan

  4. Hej!

    Ja, vi måste prata om abort. Men lagen vi har idag är inte så bra som den kan vara. Det blir den inte förrän den tar hänsyn till både kvinnans och det ofödda livets rättigheter.

    För att komma dit bör vi dock tala om det på ett annat sätt, tror jag. Det är speciellt två synvinklar som kan hjälpa oss att komma dit.

    1. Lägga till rätta för kvinnor och par som får svårt att ta hand om sitt barn när det är fött. Det har blivit nämnt här, och till en viss grad gjorts något med i samhället. Men det är ännu långt ifrån optimalt.

    2. Pårörande bör involveras mer, inte minst som ekonomiskt ansvarliga. Detta eftersom det är att räknas för ett alldeles stort ansvar för en enskild person att ta på sig. Och för att det helt uppenbart behövs två personer för att en befruktning ska vara möjlig. (Varför barnets far har så lite ansvar och rättigheter är absurd.)

    För kvinnor/flickor under 18 år gäller detta hennes mor och far (alternativt annan vårdnadshavare) + barnets far. För kvinnor/flickor över 18 år gäller detta barnets far. Här är det egentligen helt otroligt hur långt ifrån vi är det optimala.

    Avsaknaden av bägge tror jag har sin orsak i motståndares enspåriga kritik av abort (“det är mord, helt enkelt”), och förkämparnas blindhet för hur mycket kvinnor som tar abort lider. I tillägg har man stort sett ignorerat farens roll.

    Så lagen är inte så bra som den kan vara. Den är faktiskt ganska långt ifrån det.

  5. Ps. Jag tror de allra flesta innerst inne “vet” att handlingen i sig har något omoraliskt med sig. Därfor hjälper det föga att poängtera det igen och igen.

  6. Intressant med dina “input” Björn. Håller med dig till viss del, men de största problemen i lagstiftningen här i Sverige, är nog inte de få barn som kan adopteras bort, som Kaj nämnde. Det vore väl toppen om “alla” barn vars föräldrar inte är kapabla att ta hand om sina barn kunde bli adopterade! Problemet är som jag kallar det; Den vuxnes rätt till sina barn. De allra flesta som får barnen placerade, vill inte ge ifrån sig vårdnaden. En del hoppas kunna återfå barnen (jag vet flera fall där barn som bott ända upp till 9 år i familjehem plötsligt tvingats bryta upp och flytta till sina biologföräldrar för att de “rett upp” sina liv) och andra kan inte se barnens behov utan håller på sina egna rättigheter i det längsta eftersom lagen ser ut som den gör…
    Det finns ingenting som är så tabu att säga, som det faktum vi tyvärr sett ett antal gånger; Det finns föräldrar som inte är bra för sina barn!
    Det “får” man inte säga, därför att de flesta av oss inte klarar av att ta in den hemska sanningen att “alla” biologiska föräldrar faktiskt inte klarar av att älska sina barn… eller ens vilja sina egna barn bästa. Vi har varit med om att tvingas lämna barn till umgänge med biologföräldrar när barnen en vecka innan redan, oroligt räknar ner hur många dagar det är kvar innan man måste träffa mamma/pappa… för föräldrarna längtar ju så…. Hur barnet mådde, eller att barnet var rädd / inte kunde sova flera nätter innan / mådde illa, talade om sin rädsla; Det skulle vi anse som normala reaktioner på separationen…. Jag anser att lagarna måste ses över. Vuxna kan förändras, man kan komma tillrätta med svårigheter som missbruk osv. Alla bör få en andra chans. Men hur många chanser har vi råd att ge vuxna, på barnens bekostnad? I Sverige har vi utifrån FN:s barnkonvention ett begrepp inom Familjehemsvården, socialtjänsten och till viss del barnomsorgen, som heter BBIC vilket betyder Barnets Bästa I Centrum. Vi har ännu inte kommit så långt att det följs när det gäller lagstiftning. Där är det största arbetet kvar enligt min åsikt…

    • Jag tror du har rätt att det är ett problem att biologiska föräldrar inte kan ta hand om sina barn. Men lösningen tror jag inte är (bara) att ta från de barnen. Jag tror speciellt at Kyrkan (hela Guds församling) har ett ansvar här. Att erbjuda något för föräldrarna länge innan barnet föds. Det behövs att göras reklam för det på TV, i tidningar osv. Så kan man be och hoppas att folk inser det själva. Det gäller att möta också “dåliga” människor med barmhärtighet. Inte i form av “ja, du ska få ha ditt barn”, men “vi ska göra allt vi kan för att hjälpa dig i din situation”. Om det inte hjälper så kan man be för barnet, og försöka hitta andra lösningar.

      Jag tror att Kyrkan har ansvar för detta. Ett ansvar för det ofödda (och eventuellt födda) livet handlar om så mycket mer än att anklaga och ta bort barnen från de som är “dåliga” föräldrar, eller att kämpa för att få bort abortlagen.

      Det att ge barnets far och far- och morföräldrar (och eventuellt fler pårörande) mer ansvar och rättigheter kan också förebygga lidande för speciellt unga kvinnor som tycker det är jättejobbigt att “plötsligt” bli gravid.

      Det är så mycket lidande i världen, också för vuxna människor, inte bara för aborterade barn. Det jag nämner är den enda lösningen jag ser för mig är möjlig för att få en syntes mellan det att beskydda både kvinnans och det ofödda barnets rättigheter. Det är inte något som kan ske genom att förändra lagen, men måste ske i det enskilda människohjärtat. (Jfr. Lagen och Evangeliet.)

  7. Annsan nämnde en intressant sak då hon skrev till mig att “jag håller inte riktigt med om att en tidig abort är att döda en människa”. Då måste vi ställa oss frågan: vad ÄR en människa? När blir man “en människa”? Om en tidig abort inte är att döda en människa, vad är det i så fall man dödar? En klump med biomassa utan värde? När får människan sitt männniskovärde? Hur många veckor/månader måste en individ vara för att få ett människovärde? Eller måste man bli utklämd ur mammans moderliv innan man blir människa “på riktigt”? ja, vad tycker ni? Jag tänker att om vi leder in diskussionen mera i denna rikting, så hålls vi kanske lättare på en saklig nivå.

  8. Undrar lite grann vad du menar med “saklig” nivå Daniel? Blev våra upplevelser från verkligheten för ingående och därför jobbiga? Jag tror att jag nu tackar för mig i denna “diskussion”, och önskar alla på detta forum allt gott. Själv visste jag inte när jag skrev mitt första inlägg i denna tråd vem Amanda är. Jag tycker det är fantastiskt att du inom kyrkan vågar ta upp dessa frågor som kanske inte hör till de allra vanligaste. Själv tillhör jag diagnostikernas skara, och tror faktiskt mer på handling än på böner. Men alla blir lyckliga i sin tro, och jag har aldrig känt vare sig ilska, rädsla eller förakt för dem som tror. Med detta hoppas jag ha tillfört en lite annan dimension i tankarna kring aborters vara eller inte vara…
    Mvh Annsan

  9. Jag har inte sagt att vår diskussion redan har blivit osaklig. Men jag vet av erfarenhet att diskussioner kring detta ämne tenderar att “spåra ur” och bli aggressiva. Det verkar ju också Amanda vara medveten om. Ingen tycks vilja nappa på min “krok” om att diskutera när en människa blir en människa? Jag sörjer i så fall över detta och lämnar diskussionen för denna gång. Amen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s