Så kom dagen då Arvid debuterade som nagellacksbärare. Aj aj aj.
Tanken var förstås god. Han ville ju verkligen ha lackade naglar, precis som storasyster och kusinerna. Men alla som såg Arvid löpa bärsärkagång idag på prisma kring halv sex inser det totalt olämpliga i att han har nagellack i det här livsskedet. Trots att Ingrid var med och själv jagade honom mellan hyllorna tyckte hon ett par timmar senare att han var värdig lila lack. Han ville ju verkligen ha.
Hoppas hans fingrar, handleder och armar också ville ha. Och Ingrids lakan. För (åtminstone) de fick sin beskärda del. Hoppas han inte hann slicka i sig några betydande mängder innan jag hann skrubba bort det lack som lossnade.
Ettåringar ska inte ha nagellack. Om du inte visste det.
Nästan för lycklig 
Hur i all sin dar fick han upp nagellacksflaskan?
När det gäller barn och nagellack är det bra att tänka på att deras, i jämförelse med vuxnas, tunna naglar släpper igenom betydligt mer av ämnena in i kroppen, så om de vill lacka ofta är det skäl att skaffa så giftfria som möjligt, det lär väl t.o.m finnas skilda lack enkom för barn idag?
Tack för påminnelsen! Arvid lär få hålla sig lååångt borta från nagellack länge ännu, men hans syster är ytterst intresserad.