Igår lite efter åtta på kvällen kom vi till Åbo för att åka på dygnskryssning. Så här laddade var vi.

Men? Var är barnen? undrar du kanske. Det bästa är att barnen var hemma med två mostrar. Det var bara jag och Fredrik. Fatta den grejen.

Nej, jag vet. Det är svårt att fatta. Det var svårt att fatta för oss också.

När vi steg in i vår hytt tyckte vi att den var lite för rymlig med tanke på det pris vi betalat. Men vi klagade inte. Och vi älskade det enorma fönstret. Som katter satt vi ibland i fönstret och tittade ut på skärgården och fick en ny kärlek för det nordiska sommarlandskapet.

Vi åt middag på restaurang. Ungefär femtio gånger sa vi att vi inte kan förstå att vi har det så bra.

Också efter middagen var det vackert när vi tittade ut.

Och så här såg det ut när jag vaknade på morgonen. I Stockholm. Jag sov jättebra hela natten.

Klädde på mig. Svart. Tog en selfie.

Gick till frukosten och fick veta att vi skulle inta vårt morgonmål i a la carte restaurangen. Så det blev helt oväntat och helt uppskattat ett glas mousserande, amerikanska pannkakor och prinsesstårta redan före lunch.

Och sedan gick vi på spa.

Den här bilden är inget mästerverk men den är guld för mig. Så här lycklig var jag. Låg i sängen i hytten med den här utsikten, med en bok och med Fredrik. Med tid. Med lugn. Med ro.

Ett dygn kan vara så långt, så givande, så fantastiskt och så avgörande. Vi har haft så otroligt roligt tillsammans. Förstås. Han är i sanning den bästa som finns, min godaste vän och min älskade Fredrik. Alla dagar (ja, faktiskt just precis alla) vet jag det. Men det gör gott att få bada i det ibland!