Idag är min sista arbetsdag. Om ungefär fyrtiofem minuter ska jag vara på jobbet (och här ligger jag kvar i sängen oklädd och oäten och spelar sudoku) för en dag då det gamla läsåret röjs undan och det nya planeras.
Sedan börjar sommarlovet. Ofattbart. Och fantastiskt.
Samtidigt… När jag jobbar äter jag lunch när jag själv vill och jag äter ifred. När jag jobbar rår jag sälv över en rätt stor del av min arbetstid och väljer själv var och när jag läser och kommenterar studerandetexter. Nät jag jobbar kan jag få stunder av total tystnad och lugn och ro.
När jag inte jobbar är det helt andra bud. Inte sämre bud, men annorlunda. Ett sommarlov utan måsten finns absolut inte med en ettåring. Och lugnet och ron får jag leta efter och värna om mellan ett och tre på eftermiddagen och åtta och åtta.
Samtidigt; det här är det enda sommarlov jag kan ha just nu. Det här är det liv vi valt och vi älskar det. Och ledigheten som inte kan ligga i noll måsten får därför finnas i noll arbetsrelaterade måsten.
Sommarlovet 2014. Bring it on. Men först den där sista arbetsdagen som börjar om trettioåtta minuter.
H, fortfarande oklädd och oäten
Nästan för lycklig 
Grattis till sommarlovet! Måste kommentera din arbetslunch – att du äter när du vill och i fred. Där har nog ni lärare med äldre elever en fördel som ni kanske inte tänker på? Matstunden i ett lågstadium är den absolut värsta stunden på dagen. Man får definitivt inte äta ifred, det är så högljutt att man riskerar tinnitus, man ska se på oaptitligt bordsskick eller elever som ratar all mat för att de inte ”tycker om” den. Ger man dem extra kryddor använder de dem till att fördärva vattnet eller mjölken eller kompisens mat. Jag har gått ner till 2 matturer per vecka för att slippa eländet. Ändå måste jag ju övervaka vad jag hinner. Jag äter hellre med en ettåring!