Skyddsänglarna som jobbar kring Arvid har inte haft en lättsam lördag. Alla dessa stentrappor. Alla dessa öppna spisars vassa kanter. Biljardbordet och pingisbordet som Arvid sitter och helst också står och går på. För att inte tala om pingisbordets hörn. Perfekt höjd för otrevliga möten med ett litet huvud.

Och ändå: åtminstone nästan allt är förlåtet då Arvid utan protester sover som en prins tolv timmar på natten och två på eftermiddagen i ett eget rum i ett hus han träffade första gången igår.

Han har nu sovit klockvarvet runt i över ett år. I regel helt smärtfritt. Och jag tröttnar inte. Vänjer mig inte riktigt heller. Är tacksam alla dagar. Ännu tacksammare alla nätter.