– Om du börjar springa in i vardagsrummet hela tiden ikväll så äter jag upp dina sista Ikea-kex, hör jag mig själv säga.

I en stund då jag är varken arg, sur eller frustrerad. Jag sa det nästan med något som liknar en glimt i ögat.

Men ändå.

Att hota med att äta upp en femårings kex finns tack och lov inte speciellt högt på listan över mina stoltaste stunder som förälder.