Snor och elände

Jag har egentligen ett bra flow med min träning just nu. I min värld innebär det att jag springer ungefär fem kilometer tre gånger i veckan utan att känna att jag förgås. Men. I förrgår vaknade jag med en vagt ond hals. Igår var vagheten försvunnen och ondskan ett faktum. Idag på morgonen började också min näsa protestera, under dagen fick jag snyta mig var och varannan minut och i skrivande stund är jag ett skämt av snor och elände. Näsan är paradoxalt nog både väldigt stockad och väldigt rinnig och jag kan inte för mitt liv komma ihåg hur det kändes att andas som om andning var något naturligt.

Synd och skam. Samtidigt som det ju är i-lands så det förslår. Jag ligger ju faktiskt nerbäddad i den skönaste av sängar bredvid den skönaste av fyraåringar med en skaplig bok. Morgondagen innehåller inga måsten alls, övermorgondagen nästan inga. Så väldigt lite har jag att klaga på.

Samtidigt skulle det nog vara skönt att kunna dra ett djupt andetag och slippa locken för öronen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s