Otippat fenomen som drabbat oss sedan vi intog vårt nya hem: att Ingrid sover i vår säng. Jag är ytterst delad.
Tippat fenomen eftersom det drabbat oss i snart tre månader: att Ingrid helst av allt skulle ha luciaklänning hela tiden. Vi har nu försökt se plagget som ett nattlinne och hoppas att hon lite mer sällan ska fråga om hon får ha den på dagis, på stan, på biblioteket, på besök hos vänner, på gudstjänst…
Nästan för lycklig 
Nu när ansökningen om högre studier har inlett påminns vi abiturienter om att det också finns ett liv efter studentskrivningarna. Tveksamheten och rädslan för att välja fel finns troligtvis hos alla, vad ska jag göra i resten av mitt liv? Jag (och kanske många andra) funderar på att studera till lärare. Modersmålslärare. Mina frågor till dig är VARFÖR ska man bli lärare? HUR är en bra lärare? VAD är det bästa/sämsta med att vara lärare? Har du någonsin ångrat ditt yrkesval? Vad har du studerat för att bli lärare?
Tack för bra frågor. Du fick svar, hoppas du ser det!
Vad händer om du säger att hon inte kan ha Luciaklänningen idag? Att hon får ha den på natten, men inte just nu? Går det att förhandla?
Det går faktiskt väldigt bra att förhandla. Och att använda luciaklänningen som nattlinne är ju rimligt. Mindre lämpliga nattkläder har hon minsann föreslagit.
Ingrid kanske ÄR Lucia! Kan inte låta bli att tänka, att om NÅGONs barn skall vara det så är det hennes mors.
Den tanken är samtidigt både väldigt tilltalande och väldigt skrämmande.