Längtan

Under hösten som gått har jag längtat till Österbotten mindre än någonsin tidigare. Vi har det liv vi önskat och byggt upp i Helsingfors och även om hjärtat stundvis värkt av längtan efter vännerna här (och med här menas för tillfället Österbotten) har vi känt oss övertygade om att vi lever på rätt ställe. Sommarens olidliga frågor kring var vi egentligen ska leva har varit ett knappt minne blott.

Tills vi idag sitter i det som måste vara det finaste av vardagsrum tillsammans med de bästa av människor. Min älskade bästis och hennes familj. Min älskade syster och hennes. Och vi äter köttbullar och fudge och dricker vitglögg. Och det nyrenoverade huset nästan rasar i något annat rum när alla dessa barn härjar vilt på jullovliga barns vis. Men/och vi vuxna sitter harmoniskt i soffan och pratar om konsumtion, företagande, abort, meningsfullhet och om allt var bättre förr. De flesta trodde förresten att det inte var det.

Och jag tänker att det är synd och skam att allt det där är bara ett par gånger i året. Och undrar om jag kommer att lida av en mera svårbotlig Österbottenlängtan under våren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s