Jag älskar att Ingrid ritar, målar och skapar. Avsky är ett starkt ord, men jag tror ändå jag måste använda just det ordet för att beskriva mitt förhållande till att bevara resultaten av hennes kreativa skapande. Tills jag insåg att jag slipper det om jag fotar konstverken och bevarar bara fotona.
Här får ni se en bild på Ingrid själv, hennes far och hennes bror.
Och ja, jag gör allt jag kan för undvika att fundera på varför jag inte är med på bilden.
Nästan för lycklig 
Tycker inte också du att hennes bror är lik din kusin Linus på bilden?
Ibland brukar jag elda upp barnens teckningar när de har somnat. Det har inte hänt en enda gång att de har saknat något. Det är ju ändå processen som är det intressanta och inte resultatet (eller jo, det är också intressant, ibland, men man kan inte spara allt!) Numera går de dessutom ganska villigt med på att jag bränner upp deras alster med jämna mellanrum. Vi skulle drunkna annars!
Du står bakom kameran. Ju.