för världens sötaste Arvid som fyller två månader idag!
Vi tycker ju förstås att han är finast. Och ni som inte har fått träffa honom ännu kanske tror att vår bedömning är något osaklig eftersom han är vår egen. Ni kanske tror att han egentligen är högst alldaglig, men så är det nog inte. Tror jag bestämt.
Under de senaste fyra dagarna har vi avlagt en visit per dag hos olika barnfamiljer i vår vänskapskrets. Och alla vuxna har blivit alldeles till sig över hans lugn och hans glädje. Jag citerar en av dem ”En sådan här bebis skulle vi ju nog kunna ha när som helst”. Och en annan: ”Man blir ju nog lite bebissjuk. Men jag skulle ju inte kunna få just honom”.
Jag förstår dem. Han har bjudit oss på två helt sjukt harmoniska första månader. Jag trodde aldrig aldrig aldrig att det kunde vara så här lätt att leva med en bebis. Ingenting har varit problematiskt, allt har fungerat. Jag förstår ingenting. Varje dag har jag varit förundrad. Varje timme, faktiskt.
Och jo, jag är fortfarande medveten om att det nog kommer att komma tuffare tider. Men det gör på inget sätt den här första tiden mindre rosenröd. Snarare tvärtom.
Nästan för lycklig 
Helt underbart!!!
Vår minsta är just sådan (utom nu när han är sjuk, men det kan man ta)! Och jag tänker ibland att det är tur att jag inte bara har honom. Jag skulle garanterat veta lite för bra hur babysar ska skötas i så fall och kanske dela med mig. Men nu när vi har haft tuffare baby-tider med de äldre kan jag bara njuta och vara tacksam och förundras över att jag tydligen förtjänat att få orka såhär bra. Han är nu 9 månader och vetdu, han är lika god och glad och nöjd ännu, så det behöver inte bli sämre. Eller på det sättet är han lite jobbig att han är överallt hela tiden och äter lego. Men det kompenseras av det där förunderliga lugnet i själen på något vis.
Vinnarsmile!