Arvid somnade klockan elva igår på kvällen. Klockan sex på morgonen vaknade han till, åt lite för att sedan somna om kvart över sex och sova till halv nio.
Jag inser nog att det var en undantagsnatt. Men jag tackar stort för den gåvan.
Stort tackar jag också för den goda vännen och hennes goda son som var våra frukostgäster idag. Det är som jag alltid sagt och tyckt och tänkt; livet och vardagen är till för att delas.
Nästan för lycklig 
Vet du, vår E förundrade oss också genom att sova så otroligt mycket bättre än sina äldre bröder. Han åt vanligtvis en gång per natt tills han vid ett halvår ungefär på riktigt var hungrig på nätterna. Nu är han snart 8 månader och äter 1-2 gånger varje natt. Det är så annorlunda att ha en liten och på riktigt orka! Så det behöver inte vara undantag hos er, men förväntar man sig inget blir man inte besviken heller, förstås! Njut!
Det är lätt att njuta, jo. Även om det säkert hör till undantagen hjälper det ju inte att inte njuta när det går såhär bra!
Puss. Och tack själva. Det var ett gott besök på många sätt.
Puss!