När jag väntade Ingrid hängde jag typ jämt på rådgivningen. Åtminstone kändes det så. Den här graviditeten har jag varit där bara tre gånger hittills, vi som inte väntar barn första gången antas helt klart behöva mindre råd. Och det är kanske helt rimligt. Men det var inte det jag skulle säga. Det jag skulle säga var att jag alltid tyckte om att gå till rådgivningen. Jag kände mig extragravid och tyckte det var mysigt att få prata om mina frågor och mina funderingar och vara lite i centrum.
Därför blir jag så ledsen varje gång någon av mina vänner säger att de vantrivs med rådgivningen. Den i min bekantskapskrets helt klart vanligaste orsaken till det är att blivande mammor där får höra kommentarer om att de inte borde gå upp mera i vikt (tack för den om man har halva graviditeten kvar, liksom) eller att de nog lagt på sig lite för många kilon redan. Det talas om hur svårt, för att inte säga omöjligt, det är att göra sig av med graviditetskilon sedan. Och den blivande mamman känner sig ofta både ledsen och misslyckad.
Jag förstår inte varför det måste vara såhär, varför det råder en enorm viktfixering på landets alla rådgivningsstationer just nu. Jag har många många vänner som har fött barn och många av dem har gått upp betydligt mera än de rekommenderade 12,5 kilona. Men ingen av mina normalviktiga vänner har varit något annat än normalviktig några månader efter att barnet kommit. Oavsett om de gått upp sju eller tjugosju kilo. Och den erfarenheten kan väl inte vara bara min? Människor som jobbar med rådgivning och träffat en massa massa gravida kvinnor måste väl också ha märkt att det finns kvinnor som lägger på sig tjugo kilo under graviditeten men ändå är tillbaka i ursprungsläge en kort tid efter att bebisen fötts?
Och förstås finns det kvinnor som går upp tjugo kilo och sedan har tio kilo kvar en tid efteråt. Men det verkar som om viktuppgången under en graviditet gör mest som den själv vill. Hur mycket jag motionerar eller vad jag äter verkar spela mindre roll än mina gener. Och därför blir jag så ledsen när gravida kvinnor känner sig kritiserade och misslyckade för att det talas så mycket om vikt på rådgivningen. Måste det verkligen vara så? Och kunde man i så fall tala om det på ett annat, mera försiktigt och finkänsligt sätt?
Nästan för lycklig 
Viktuppgången under graviditeten är väldigt viktig att följa med och gärna uppmuntra den gravida till att hålla en måttlig viktuppgång. Övervikt är ju trots allt ett väldigt stort nationellt hälsoproblem och för flera kvinnor är grunden till senare övervikt de graviditetskilon de aldrig gick ner efter förlossningen. Något har kanske gått fel på rådgivningen om de gravida går upp för mycket i vikt på för kort tid och man borde kanske mera fokusera på hur mycket tid om dagen används till ”stilla sittande” och hur mycket till vardagsmotion och övrig motion och hur ofta den gravida upplever att hon får ”belöna” sig själv med godsaker.
Förstås är det så att det blir problematiskt för en del kvinnor och förstås är jag medveten om att det finns orsaker till den viktfixering som råder. Men kunde man inte föra fram det på ett sätt som inte får människor att må dåligt i onödan? Inte minst med tanke på att så många ändå inte får några bestående men alls efter graviditeten trots att vikten skenar iväg då?
Att gå på rådgivning var ju veckans höjdpunkt ju! Jag gick upp nästan 20 kilo, men jag blev bara uppmuntrad att njuta av graviditeten (vilket ju var lättare sagt än gjort, men det är en annan historia). och strunta i det som jag faktiskt kände att jag inte kunde påverka. Så tack vare rådgivningen blev min graviditet aningen lättare att stå ut med!
Jag förstår ändå viktfixeringen, i och med att det faktiskt är ett stort problem – men medlen är ju så inte de rätta, det har du rätt i.
Vilken bra rådgivning du gick hos! Det låter som om du fick höra precis det du behövde höra. Och det är ju det man borde få höra.
En bra sak att ta upp det här, det är verkligen en sak som de borde jobba på på rådgivningen och lära sig hur man talar om viktuppgången. En sak som de kunde lära sig är att fråga sina kunder vad de har för matvanor innan de börjar läxa upp dem. Jag upplevde det alldeles fruktansvärt att gå till rådgivningen. Det enda de gjorde var att tjata på min viktuppgång och från dag 1 fick jag höra att jag nog inte borde gå upp så mycket och att jag borde äta mindre och framför allt dricka mindre sockerhaltiga drycker och att jag nog borde börja dricka mer vatten. Allt detta fick jag hör utan att de ens brydde sig om att fråga mig om mina matvanor! De bara utgick ifrån att jag naturligtvis trycker i mig allt som kommer i min väg. Jag tycker att man ska äta tills man blir mätt om man är hungrig. Punkt.
Jag gick sammanlagt upp 13 kilo under min graviditet och kan inte förstå varför rådgivningshäxorna tjatade på mitt ätande och min vikt om 12,5 är det rekommenderade. Fyra månader efter förlossningen var alla preggokilon borta och några kilo till dessutom. Och jag äter fortfarande när jag är hungrig och äter tills jag är mätt. För hungrig vill jag absolut inte vara.
Just erfarenheter som dina fick mig att skriva inlägget. Tack för din synpunkt!
Och jag håller helt med dig om att man ju kunde fråga folk hur de lever före man hasplar ur sig att de lever oansvarigt med tanke på bebisens och/eller egen hälsa.