När jag väntade mitt första barn önskade jag mig väldigt lite. Barnet fick bli som det ville och komma som det var. Och det får nog det här andra barnet också göra (kan barn ens något annat?) men den här andra gången har jag en liten, stilla önskan; att barnet ska ha ett stort sömnbehov.
Det skulle vara roligt, sådär som omväxling, att ha ett barn som sover mycket och inte ett barn som somnar först efter att man själv redan länge suktat efter nattsömn. Det blir onekligen väldigt lite av kvalitativ egentid efter barnets läggdags om barnet somnar först efter halv tolv. Vilket tyvärr har hänt två gånger den här veckan. Och igår hann klockan bli över halv elva. Ingrid verkar klara sig oförskämt gott på tio timmar nattsömn och noll timmar och minuter dagssömn.
Men hon är fullkomligt underbar och får det mesta och till och med allt förlåtet bara för det. Å andra sidan är det där underbara knappast beroende av lite sömn. Så visst önskar jag mig. Fortsättningsvis.
Nästan för lycklig 
Vårt äldste barn är likadan. Han har sovit alltid väldigt lite. Det var underbart att det andra barnet sov HELA nätter redan i tre veckors ålder. Hon sov jätte mycket både på nätter och på dagtid. Barnens småbröder har också sovit väldigt bra. Så du kan hoppas och ber att babyn älskar att sova!
Vilken uppmuntrande berättelse! Mera sådant! Jag ska hoppas och be, jo. Före jag blev förälder hade jag ingen aning om hur mycket barns sömnbehov direkt och indirekt påverkar också föräldrarna.
Vi har också en pojke med väldigt litet sömnbehov. Jag vet inte om det tröstar alls, men så fort barnen lärt sig att underhålla sig själva så blir det bättre. Nu (6 år gammal) går han upp själv på morgonen och pysslar i tysthet med saker som han vill göra efter åtta timmars nattsömn. När vi inte lyckas få barnen att sova så mycket som vi hade önskat har vi sagt till dem att mamma och pappa behöver tid för sina egna saker. Barnen måste inte sova om de inte vill, men de ska ligga i sina sängar (och exempelvis läsa eller lyssna på musik) mellan vissa klockslag. Det har funkat rätt bra.
Jo, lite tröstar det nog. Men en sexåring som sover åtta timmar låter ju på inget sätt uppmuntrande. Jajks, det är ju mindre än jag vill och bör sova. Härligt om sexåringen ändå ger er möjlighet att vila!