Jag har ju en förkärlek för listor som figurerar i bloggvärlden. Hur intressant det är att läsa om andras krämpor vet jag inte, men det får ju läsaren faktiskt själv avgöra och välja att avstå om det känns bäst så. Här är i alla fall mina symtom och krämpor i vecka 17:
Halsbränna: Nej.
Ryggbesvär: Idag och igår, men det kan väl inte bero på graviditeten. Väl? Väl? Måste nog vara så att jag sovit i en konstig ställning och suttit för mycket i bil.
Bäckenbesvär: Nej.
Muskel- och vadkramp: Nej.
Åderbråck: Nej.
Hemorrojder: Nej. Men måste erkänna att jag kanske (antagligen) inte skulle skriva ut det om jag led av det.
Nästäppa: Nej.
Urinvägsinfektion: Nej.
Känsligt tandkött: Nej.
Bättre hy och hår: Snarare sämre. Åtminstone det första. Det taskiga håret kan ju också bero på att jag inte besökt en frisersalong sedan maj 2011.
Illamående: Instinktivt säger jag alltid nej. För allt är relativt och när jag väntade på Ingrid spydde jag dagligen till vecka 21 och var säng- eller soffliggande i tre månader av illamående. Men jag mår nog egentligen inte bra. Jag har mått konstigt i flera månader, speciellt på morgnar och kvällar och riktigt aggressivt om jag känt av något som ens påminner som stress. Har ett enormt känsligt blodsocker och upplever det som lite jobbigt eftersom jag brukar sätta ära och stolthet i att aldrig påverkas negativt av sådant. Har vid ett par tillfällen inte kunnat stå emot illamåendet och kastat upp, men det går ju inte på något sätt att jämföra med förra gången. Så mitt instinktiva svar är fortfarande att jag inte mår illa.
Ömma bröst: Nej. Men konstiga.
Viktökning: Sist jag kollade var det 1,2 kg. Men det är några veckor sedan.
Trötthet: Ja ja ja ja ja ja. Sa jag ja? Så sjukt mycket trötthet.
Upp och ner i humöret: Kanske nog.
Strimmor på magen: Nej.
Putande navel: Nej.
Svullnader: Nej.
Yrsel: Ja. Inte konstant, men jag kan inte stå stilla speciellt många sekunder utan att jag börjar svaja.
Förhöjd kroppstemperatur: Inte vad jag märkt av.
Blodbrist/järnbrist: Inte vad jag märkt av.
Sammandragningar: Nej.
Sömnproblem: Vaknar nog alltid ett par gånger per natt. Vanligtvis av törst, kissnödighet eller skumma drömmar. Men problem skulle jag inte kalla det. Igen – allt är relativt. Återkom när vakenpassen beror på ett skrikande och missnöjt barn och varar flera timmar i sträck.
Nytt konstigt matbehov: Bara det att jag dricker väldigt mycket vatten. Speciellt på kvällarna. Kan ofta hälla i mig ett par liter vatten inför natten. Vilket ju på alla sätt gynnar den redan smålidande nattsömnen.
Jag har aldrig varit så trött som under mina graviditeter. Jag brukar somna ca. kl. 1, men under de två sista graviditeterna har jag brukat somna kl. 21 tillsammans med barnen. Och ändå har jag varit trött hela tiden. Jag mådde väldigt illa under de två första graviditeterna och mycket bättre under de två sista. Och jag tror att det beror på det att jag sov mycket mer. Jag har aldrig tyckt att det är jobbigt att ha en baby. Däremot har jag tyckt att det är otroligt jobbigt att vara gravid de första månaderna. Om min man inte hade haft babyfeber, skulle vi inte ha ”skaffat” så många barn för att tanken om att vara gravid har varit så obehaglig för mig.
Ja, den här tröttheten är galen. Lite, lite, lite tycker jag att det börjar lätta nu. Men jag vågar inte ta ut något ännu.
Putande navel… Hmm…
Jag har alltså lärt mig något nytt också idag.
Ja, och något så väldigt användbart.