Vet ni varför Ingrid heter Ingrid? Jo, för att vi tyckte att namnet var helt okej och för att vi i slutet av graviditeten bestämde oss för att barnet får heta så om det mot förmodan blir en flicka. Vi var båda ganska övertygade om att det skulle vara en pojke (med den tunga motiveringen att någon någon gång måste få pojkar också) och det var således det manliga namnet vi planerade med verklig omsorg. Och nej, vi hade inte kommit överens om något enda pojknamn. Orsaken till att vi kunde enas kring Ingrid var antagligen att vi inte trodde vi skulle använda det.
Missförstå mig inte; vi är idag väldigt glada över Ingrid. Allt annat var dessutom otänkbart bara en halv dag efter att hon börjat existera.
Men det här med namn är inte enkelt. Hur två personer som annars är så överens om allt kan vara så oense om det förundrar och förvånar mig varje dag numera. Fredrik tyckte och tycker väl fortfarande att Simon är världens bästa namn och att inget annat namn riktigt kan mäta sig med det. Kanske Erik i så fall. Längre än så vill han ogärna söka sig från sin bekvämlighetszon. Märkte jag idag när jag föreslog Mose.
Det här blir en spännande resa.
Nästan för lycklig 
Mose var ju en bra karl. Fredrik, jag förstår inte. 😉
Nej, jag förstår inte riktigt heller. Det kom liksom inte ens på fråga. Han sa att jag aldrig mera behöver föreslå det. Så det lutar väl åt nej då, antar jag.
Jag förstår er sååååå bra!!! Då vi fvick vårt fjärde barn (tredje son), var det otroligt svårt att hitta sådant namn som alla fem familjemedlemmar kunde acceptera. Vi blev klart med processen först kl 2. på natten före dopet (barnen sov :)), men vi är alla väldigt nöjda med Luukas-namnet. Lycka till!
Jag förstår att ni är nöjda. Och egentligen tror jag att man nog inte kan vara annat än nöjd sedan i längden. Jag har aldrig hört att någon skulle ha ångrat det namn de gav åt sina barn.
Vi hade även Mose med -s på slutet som alternativ för (blivande) Victor. Och, till våra nigerianska vänners förtjusning, även Job. Förtjusningen låg däri att de förundrades över hur mycket Victors pappa jobbade redan på den tiden. Job(b) Holm verkade vara ett beskrivande namn på det projektet.
Hade ni Moses på förslag? Då ligger det med andra ord inte i släkten att vara sådär emot. Undrar vad det då kan bero på.
Eller så är det du som är undantaget i släkten, Minna!
Nåja, jag var kanske inte enbart förtjust i varkendera förslaget…
Aj ja.
På något sätt förstår jag nog Fredrik för Mose Kass skulle väl ändå vara en väldigt sällsam kombination i detta samhälle? 🙂
Ja, Hannele! I sanning en väldigt sällsam kombination. Och i sanning en kombination som inte kommer att få se dagsljus.
Har ni redan förkastat Kasper? Kan varmt rekommendera det namnet som dessutom chatterar extremt bra med Kass!
Faktum är att vi diskuterade Kasper så sent som igår (och faktiskt också ikväll när vi återgav den diskussionen) men lät det falla eftersom vi tyckte att det schatterade lite FÖR bra med Kass. Kanske vi var för snabba i vår dom?
*schattera
Tänkte redan fråga om det är en pojke, men inser att ni kanske inte vet det i vecka 17. En sån tur att man inte får välja kön, helt tillräckligt svårt med namnet. Det var übersvårt och nu kallar vi ju redan vår Lillabbe för något annat än det han egenligen heter. En liten tradition för denna familjs herremän.
Nej, vi har ännu ingen aning om det blir en Mose eller en Mosinna. Namn är svårt. Och kanske lite viktigt, även om jag är osäker på hur viktigt det faktiskt är. Lillabbe har flera fina namn, vilket ju inte kan vara fel.
i den (rövar)serien finns också alternativen Jesper och Jonatan eller har ni redan kasserat dem 😉
Nej, det har vi faktiskt inte. Eller jo, förresten. Fredrik tyckte Jonatan är helt okej men lite 80-tal.
är i detta skedet helt övertygad om att det blir en pojke. Rätta mig om jag har fel, tex nångång i oktober.
Det ska jag göra. Det lär ju visa sig senast då.