I studentskrivningstider är det här världens lättaste fråga: då är abiturienternas texter de i särklass viktigaste sakerna i mitt hem (om jag mot förmodan vågar ta dem dit) och i mitt liv. Jag skulle hellre tappa bort vilken annan sak som helst än förlora en av de där texterna. Så fäst är jag vid studentexamenstexter. Eller abiturienter. Eller mitt jobb.

Sådär utöver elevtexter finns det ganska få favoritsaker. Och det är alltså tunt med sådant såhär i advent. Jag är både lite stolt och mycket skamsen över det faktum att jag inte är speciellt fäst vid saker. Men om jag måste pressa fram ett svar på frågan så är det nog min telefon som ju egentligen aldrig borde kallas telefon för att den är så mycket mera än så. I två år har den hängt med nu och levererat stordåd varje dag. Aldrig någonsin har jag varit besviken på den. Varje dag har jag använt den. Massor.

Och när jag nu snart köper den fri genom att för tjugofjärde och sista gången betala månadsavgiften på 20 euro växer den ännu mera i mina ögon.