Vilken dag jag än skulle få den frågan skulle mitt spontana svar vara att jag saknar systern i Sverige. Nog för att det finns andra familjemedlemmar och goda, goda vänner som också finns alldeles för långt borta, men då riksgränser skiljer mig och systern åt känns det på något sätt extra jobbigt.

Hon är den människa, förutom min mamma, som funnits i mitt liv allra längst. Det betyder något. Hon är ljuvlig. Hon är dessutom gift med en man som jag var god vän med redan långt före de hittade varandra. Deras barn är de bästa jag vet . Till och med deras katt är trevlig (och att jag säger det säger mycket). Så den gruppen saknar jag mycket. Speciellt systern, då. Men också de där andra.