Jag älskar att få vara med när ett ordförråd växer fram, när en språkbrukare skapas. I går lägger Ingrid handen på armstödet på soffan och spänner ögonen i mig.

– Mamma? Är den här soffan… besviken? frågar hon.

Tja. Inte vet jag. Kanske. Hoppas inte. Liksom.