Ingrid vet på ett teoretiskt plan att sommarlovet snart är slut, att vi småningom ska söka oss hemåt. Hon har i dag processat det hela genom att ringa Emilia (dockan som vattnar blommor och tar hand om post) flera gånger. I samtalen säger hon saker som:
– Men, Emilia, du är inte ensam. Lisa är ju också där. (Lisa är också en docka, men jag har inget förtroende för henne så hon har inga uppgifter.)
– Jo, du ska gå i sängen nu, Emilia. Det är natt nu och mamma (här i betydelsen Ingrid själv) sover också.

Att höra Ingrid tala med Emilia är ju lite som att höra mig själv tala med Ingrid ur hennes perspektiv. Oerhört spännande.