Vilken nåd

Alltså, vänta lite nu. Är det verkligen så att jag för några dagar sedan skrev ett inlägg där jag sa att jag för mitt liv inte kan komma ihåg vad stress är? Under dagens sexton timmar med hög puls, flackande blick och ett klappande hjärta har jag nog kunnat ana. Mellan varven har jag tuggat i mig choklad och andra goda ting för att hålla humöret uppe. Sådana här dagar får ingen döma mina matvanor. Svårast är det ju att själv låta bli dömandet.

Men nu. Nu har det lagt sig igen. Jag klarade deadlinen med flera minuters marginal. Till och med. Och nu är det tyst och stilla och jag ska äta lite mera godis och läsa lite i den nyinköpta pocketboken och känna mig lite smygledig redan nu. Det är ju knappt ens att ta ut i förskott. Pulsen är harmonisk, blicken stadig och hjärtat tar bara glädjeskutt, det klappar inte för livet varje stund.

Så nu. Nu har jag glömt vad stress är igen. Vilken nåd.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s