Som att komma hem

“När allvaret sätter in minns man något som man lätt glömmer när allt rullar på. Det må vara smärtsamt, det må vara rannsakande, men det är som att komma hem. Vi vet att vi är ämnade för något mer, ämnade för något större. Det lättvindiga, det roliga, allt det där man kan unna sig, det som sätter guldkant på tillvaron, har nog plats i våra liv men hem leder det inte.”

Bland annat därför älskar jag Tomas Sjödin

Advertisements

Alternativ

Att den svenska bokrean startar när vi har sportlov är väldigt trevligt. Brukar jag tycka tills jag ska bära hem fynden. Och tills jag ska hitta rum för dem i de redan överbelastade bokhyllorna. Men att låta bli är inte ens ett alternativ.

Nöjd

Ibland känner jag så starkt att världen inte är till för människor, att vi har skapat en värld som nästan ingen av oss klarar av att finnas i. Och att jag själv har ganska liten orsak att känna mig främmande och att det följaktligen finns ganska många människor som lider betydligt mera än jag av främlingskapet.

Och att jag lider och borde lida av att det är så.

Jag är nöjd. Jag har lätt för att trivas och lätt för att anpassa mig, lätt för att fokusera på det positiva och vara nöjd. Det innebär kanske att jag strävar lite mindre än många andra och att jag är lite mera här och nu än de flesta andra. Ändå ser jag min nöjdhet som något positivt. Men världen gör ju inte det.

I den här världen hinner man nätt och jämt snudda med tån vid ett trappsteg innan man ska försöka nå nästa. Man ska fatta livsavgörande beslut med målet att göra framsteg, växa, klättra. Karriär är viktigt. Man får inte fastna. Man måste vidare. Man ska vara hungrig. Man ska hela tiden gapa efter lite mera. Man ska vara rastlös och rotlös och på ständig jakt. Man ska inte vara nöjd.

Aldrig någonsin nöjd.

Jag vet inte  vad du tycker men jag tycker att världen är konstig. När fick ordet nöjd en negativ klang och betydelse?

På samma gång

För att vara semesterparadis erbjuder vårt tillfälliga hem ganska lite semesteraktighet. När vi är på besök bor här nämligen fyra flickor under fyra år och det är väldigt intensivt. Underbart, förstås. Annars skulle vi ju inte komma hit. Men också intensivt.

I skrivande stund får vi lite vila, jag och min Inks. Två av fyra flickor är nämligen på middag i bykyrkan med sina föräldrar. Den yngsta och mest harmoniska sover på övervåningen och Ingrid njuter av att få leka en liten stund på sitt eget sätt; ensamt. Också jag njuter av att få leka lite på mitt eget sätt; bloggigt. Jag läser nästan alla bloggar som finns och tänker både mycket och litet på samma gång. På ett skönt sätt.

Mannaminne

I skrivande stund firar jag det mest välförtjänta sportlovet i mannaminne. Jag jobbade som ett djur förra veckan (också) och den vecka som börjar med nu innehåller egentligen inga måsten alls.

Jag och min enfödda dotter har flytt till den semesterort som alltid levererar; det ställe där vi hängt så ofta vi bara kunnat sedan Ingrid kom till. Det enda molnet på min himmel stavas saknad-av-min-bästa-vän-och-största-kärlek. Vi kommer i veckan att slå rekord i tid ifrån varandra. Och det känns fint att det känns trist.

Yta och falskhet

Egentligen tycker jag om bloggvärlden. Men. Jag tycker det finns så mycket yta och halv eller hel falskhet i den att jag ibland blir så trött. Och jag ser det hos mig själv också och då blir jag uppriktigt ledsen och vill bara sluta vara en del av den.

Det fenomen som för stunden irriterar mig allra mest: att människor anklagar vissa bloggare för att inte skildra verkligheten utan försköna den. Och att samma människor sedan “skildrar verkligheten” genom att lägga ut en bild på sig själva i mjukisbyxor och kalla sig sunkig. En bild där de själva ser snyggare ut än 98 % av sina bloggläsare. Igen: jag ser det också hos mig själv (så till den grad att jag här höll på att skriva något om att JAG förstås inte är snyggare än så många procent av mina läsare). Usch för mig. Ja, usch.

Det lämnar mig inte

Jag är väldigt genomtänkt. Jag förstår mig själv och mina handlingar, jag kan motivera dem. På gott och ont, har jag insett. Länge trodde jag att det var bara på gott, men så sa en god vän en gång att det finns många lager av självanalys kring mitt innersta och då insåg jag lite mera.

Vare sig det är på gott eller ont så är det. Jag vet vad jag håller på med. Och därför blir det väldigt svårt när jag ibland agerar mot mig själv. Det stör mig, det lämnar mig inte.

Sämsta tänkbara sätt

Den här dagen började på nästan sämsta tänkbara sätt och fortsatte sedan ganska dåligt. Jag var trots det på nästan strålande humör hela dagen och kände mig lite stolt över det. Jag tycker det är under min värdighet att låta irriterande omständigheter påverka mitt humör på ett negativt sätt.

Men visst hoppas jag på en bättre start imorgon. Och en mindre dålig fortsättning. Det ser väl sådär halvlovande ut. Jag har nytvättat hår som lär krusa sig i natt, vilket bäddar för tidig väckning vilket i sin tur inte ger någon drömstart. Dessutom har jag ett mycket märkligt uppdrag på eftermiddagen.