Dina föräldrar.

Av förekommen anledning skriver jag det här inlägget om min mamma och till min mamma.

 

Det här inlägget är bara del tre i min serie i trettio delar och det känns redan lite svårt att skriva. Jag har ingenting emot att blotta vissa delar av mig själv i det här forumet, mycket eftersom jag alltid själv kan kontrollera vad och hur och när det blottläggs. Men att skriva om min mamma är lite svårare. Hon har inte fått läsa det här. Förrän nu.

 

Jag älskar min mamma. Jag tycker dessutom om min mamma. Jag beundrar min mamma.

 

Min mamma älskar mig. Jag tror dessutom att hon tycker om mig. Min mamma är stolt över mig.

 

Min mamma är en av de människor som format mig allra mest. Hon har lärt mig att alltid tro på mig själv. Jag har alltid fått tro att hon tycker att jag är finast och vackrast och duktigast i världen och till och med i tonåren (då jag helst tog emot liknande attityder av jämngamla pojkar) fick jag kraft och hjälp av mammas tro på mig. ńnnu i dag blir jag glad när mamma säger att hon är stolt över mig, när hon delar mina glädjeämnen. Min mamma har lärt mig storhandla effektivt (så effektivt att jag i perioder gjorde det minst lika bra som hon själv). Hon har lärt mig städa badrum och baka örfilar. Hon har försett mig med böcker och på så sätt närt det intresse som varit viktigt för mig lika länge som något kunnat vara viktigt.

 

Av allt hon lärt mig och gett mig finns det en sak som slår det mesta: hon har lärt mig vad förlåtelse är. Det fanns en tid i mitt liv då jag fick be om förlåtelse ganska ofta. Och jag fick den alltid. Och efter det fanns det inte mera, det där som jag hade gjort. Hon påminde mig aldrig om det. Hon tog inte upp något gammalt och förlåtet ens när jag en kort tid senare trampade i samma klaver eller levererade samma lögn. Hon drog verkligen streck över det som var förlåtet. Jag tror inte att hon glömde men jag tror att hon lät mig glömma. Och just det är förlåtelse.

 

Min mamma är en av de klokaste och starkaste människor jag känner. Hon är en av mina främsta förebilder. Jag är stolt över att få vara hennes dotter. Antagligen minst lika stolt som hon är över att få vara min mamma.

 

Tack, älskade, vackra, visa, fina mamma!

Advertisements

För mycket

När har man jobbat för mycket? Senast när man kommer hem först efter åtta och känner sig sååå ledig för att man inte absolut behöver jobba mera den dagen. Man kan absolut jobba mera men man inte absolut måste.

Illa.

För mycket

När har man jobbat för mycket? Senast när man kommer hem först efter åtta och känner sig sååå ledig för att man inte absolut behöver jobba mera den dagen. Man kan absolut jobba mera men man inte absolut måste.

Illa.

Där gick några timmar

Nu har jag läst ut Gömda. Och jag känner inte att den har berikat mitt liv på något sätt. Den var verkligen inget litterärt mästerverk och även om historien förstås är skrämmande så räckte den i sig nog inte riktigt till. Där gick några timmar av mitt liv. Jag skulle säkert ha kunnat förvalta den tiden på ett bättre sätt, men å andra sidan behöver människan vila från meningsfulla sysselsättningar också. Och visst fanns det en vila i läsandet också av den här boken så helt bortkastat var det inte.

Där gick några timmar

Nu har jag läst ut Gömda. Och jag känner inte att den har berikat mitt liv på något sätt. Den var verkligen inget litterärt mästerverk och även om historien förstås är skrämmande så räckte den i sig nog inte riktigt till. Där gick några timmar av mitt liv. Jag skulle säkert ha kunnat förvalta den tiden på ett bättre sätt, men å andra sidan behöver människan vila från meningsfulla sysselsättningar också. Och visst fanns det en vila i läsandet också av den här boken så helt bortkastat var det inte.

Din första kärlek

Jag kommer av någon anledning ihåg att det fanns någon pojke på dagis som hette Ville. Mera än så kommer jag inte ihåg och då kan det knappast klassas som kärlek.

 

Jag kommer också ihåg en pojke i lågstadiet som hade glittrande blågröna ögon. Och en pojke vars ögon glittrade ännu mer och som hade en charm som jag ännu minns, honom träffade jag på ett sommarläger och sedan aldrig mer. Och en blond rissvensk kille som hette Anton och som gick i Vassle skolan i klass 6 B som var på lägerskola i Ammarnäs samtidigt som min klass. Honom och hans gröna Adidas-huppari kommer säkert alla andra flickor på klassen också ihåg eftersom vi i tur och ordning bjöd upp honom på det avslutande discot på lägerskolan. Han skulle säkert ha klarat sig bra i Finland.

 

Sedan kommer jag kanske ihåg några pojkar till, men kärlek kan jag inte kalla det heller. Den pojke som fick mig att känna något som nog måste kallas kärlek har jag skrivit ungefär tjugofem dagböcker om, vilket han vet om. Det finns alltså minnen bevarade och det kan vara en orsak till att jag minns den där första kärleken väldigt bra.

 

Det blev kärlek vid första ögonkastet när jag var fjorton och sedan var det kärlek i ungefär tre år, vilket var mycket på den tiden. Intensiv, känslostormande kärlek som slukade hela mig. Det var också väldigt obesvarad kärlek vilket gjorde saken lite mera komplicerad. Och vilket gjorde att jag ofta under de där tre åren sa åt människor i min omgivning att kärleken svalnat, trots att den kärleken inte visste vad svalka var. Däremot var den väl förtrogen med besatthet och desperation.

 

Den stackars pojken blev med jämna mellanrum påmind om att jag fortfarande hyste mina känslor och blev således med jämna mellanrum tvungen att påminna mig om att han fortfarande inte hyste några alls. För att vara tonårspojke hanterade han situationen förvånansvärt väl. Jag hoppas jag har kommit ihåg att be honom om ursäkt för mitt agerande. Jag tror jag har gjort det. Och jag vågar tala med honom när vi träffas. Ibland får det anses räcka.

Din första kärlek

Jag kommer av någon anledning ihåg att det fanns någon pojke på dagis som hette Ville. Mera än så kommer jag inte ihåg och då kan det knappast klassas som kärlek.

 

Jag kommer också ihåg en pojke i lågstadiet som hade glittrande blågröna ögon. Och en pojke vars ögon glittrade ännu mer och som hade en charm som jag ännu minns, honom träffade jag på ett sommarläger och sedan aldrig mer. Och en blond rissvensk kille som hette Anton och som gick i Vassle skolan i klass 6 B som var på lägerskola i Ammarnäs samtidigt som min klass. Honom och hans gröna Adidas-huppari kommer säkert alla andra flickor på klassen också ihåg eftersom vi i tur och ordning bjöd upp honom på det avslutande discot på lägerskolan. Han skulle säkert ha klarat sig bra i Finland.

 

Sedan kommer jag kanske ihåg några pojkar till, men kärlek kan jag inte kalla det heller. Den pojke som fick mig att känna något som nog måste kallas kärlek har jag skrivit ungefär tjugofem dagböcker om, vilket han vet om. Det finns alltså minnen bevarade och det kan vara en orsak till att jag minns den där första kärleken väldigt bra.

 

Det blev kärlek vid första ögonkastet när jag var fjorton och sedan var det kärlek i ungefär tre år, vilket var mycket på den tiden. Intensiv, känslostormande kärlek som slukade hela mig. Det var också väldigt obesvarad kärlek vilket gjorde saken lite mera komplicerad. Och vilket gjorde att jag ofta under de där tre åren sa åt människor i min omgivning att kärleken svalnat, trots att den kärleken inte visste vad svalka var. Däremot var den väl förtrogen med besatthet och desperation.

 

Den stackars pojken blev med jämna mellanrum påmind om att jag fortfarande hyste mina känslor och blev således med jämna mellanrum tvungen att påminna mig om att han fortfarande inte hyste några alls. För att vara tonårspojke hanterade han situationen förvånansvärt väl. Jag hoppas jag har kommit ihåg att be honom om ursäkt för mitt agerande. Jag tror jag har gjort det. Och jag vågar tala med honom när vi träffas. Ibland får det anses räcka.

Måste jag

Ännu i dag måste jag:
– springa
– jobba några timmar
– skicka några viktiga sms
– blogga om min första kärlek

Men före det måste jag berätta att:
– eftermiddagens gudstjänst fick mig på bättre humör
– Ingrid just sa en mening med fjorton ord

Måste jag

Ännu i dag måste jag:
– springa
– jobba några timmar
– skicka några viktiga sms
– blogga om min första kärlek

Men före det måste jag berätta att:
– eftermiddagens gudstjänst fick mig på bättre humör
– Ingrid just sa en mening med fjorton ord