Jag känner mig otroligt tråkig som säger så här, men det enda jag verkligen vill ha ut av resten av den här dagen är ett snabbt och tidigt insomnande. Dagen har varit både rolig och meningsfull och stimulerande, men nu vill jag inte mera. Jag lämnade huset före åtta i morse och återvände halv nio på kvällen. Med rätta är nöjd. Med rätta tackar jag för mig.

Vår middagsdejt var en fest och kvinnan mittemot mig strålande, vacker, klok och godhjärtad. Precis som när jag lärde känna henne för fyra år sedan på journalistutbildningen, på den tid då många saker var enklare än nu men få saker lika påtagliga. När hon såg mig första gången trodde hon att jag var en tillbakadragen och tystlåten person. Hon insåg väl någon gång att hon hade fel.

Hon är chef. Jag tror att jag tycker det är häftigare än hon gör själv. Och det är kanske bara sunt.