Själv

Mannen i mitt liv är sjuk i feber. Jag tycker väldigt synd om mig själv och vi är bara inne på dag två ännu. ńnkaliv passar inte mig.

 

Min lugna man som alltid är balanserad och sund och lagom blir dramatisk när han blir sjuk. Han utstöter dödsångestljud, frågar sig varför det här (alltså sjukdomen) händer och är annars också ur balans. I vanliga fall är det jag och dottern som står för det känslosamma och dramatiska i vårt hem så rollerna är ovana och nya. Och tråkiga.

 

Att vara den enda vuxna som duger till något är en märklig känsla. ńn en gång vill jag lyfta på hatten för alla ensamstående föräldrar. Att själv byta varje blöja, fixa varje måltid, läsa varje bok, torka varje tår, hantera varje raivari, klä på varje plagg, borsta varje tand, smörja varje arm, ge varje medicindos, plocka fram varje leksak, plocka bort varje leksak, fatta varje uppfostringsbeslut… Det kräver sin kvinna.

Advertisements

0 thoughts on “Själv

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s