I dag hände det. Efter fem veckor, en dag och två timmar på mitt sommarjobb kom den mest nervösa stunden. Hittills. Men sedan gick det över, för allt blev lite försenat. Hur länge som helst kan man ju inte vara nervös. I stället njöt jag av de faktum att jag befann mig på ett lyxhotell, att tillgången till croissanter var obegränsad och att jag mitt i allt fick en timme med min roman. Så kan det bli ibland.

 

Sedan fick jag träffa henne. Det var väldigt opersonligt och det var allt annat än hon och jag. Men jag satt långt fram och kände mig gemytlig. Och glömde bort vad ordet nervös betyder.