Det har hänt något stort, något som är så bra att jag knappt vågar tala om det. Nu vågar jag. Min dotter som i tre månader gått under benämningen sömnkrånglare har levererat smärtfria närmast perfekta nätter åtta nätter i sträck. Det finns en förklaring. Den stavas v-ä-c-k-a-r-k-l-o-c-k-a och k-o-n-s-u-l-t-h-j-ä-l-p. Det senare bistod systerdottern på 2,5 år med. Om Ingrid under semestern vaknade vid olämplig tidpunkt sa hon saker som: ”Alla sover nu, Kingis. Lägg dig ner och vänta tills klockan ringer. Den ringer nog snart.” Och min dotter följde råden! Två stora saker som underlättar vårt liv har således hänt. Inkku kan sova. Och Inkku kan ta order.