Jag har två rika dygn bakom mig. Så där på ytan har jag inte gjort någonting speciellt alls. Men det har hänt saker. Det som inte syns är ju i allmänhet det viktigaste. Den här gången i synnerhet.
I går såg jag ut som en isprinsessa. Jag skrattade, hade ingenting att säga och åt pizza på förmiddagen. Jag glömde allt annat för att vara med min dotter på eftermiddagen. Jag upptäckte helt nya dimensioner med min iphone. Jag hade en lång, jobbig och fantastisk kväll. Somnade halv två på natten. Vid det tillfället låg Fredrik på soffkuddar bredvid Ingrids säng. Jag hade spy på mina strumpor.
I dag såg jag ut som min kompis. Jag jobbade på förmiddagen och trivdes med mitt jobb. Jag kom hem. Fördjupade mina insikter i Lisbeth, slocknade, sov en timme. När jag vaknade hade jag ingen aning om var jag var eller vilken tid på dygnet det var. Jag var säker på att jag borde ha varit någonstans och upplevde några fruktansvärda sekunder före jag insåg att läget var under kontroll.
Oj, oj, oj.
Nästan för lycklig 
Igår somnade min kära man en stund på eftermiddagen och jag blev ombedd att väcka honom efter en halv timme. När så jag och W tassade in och väckte pappa upplevde han samma fenomen som du just beskrev och mumlade något om att han måste skynda sig till skolan….Han blev glad och lättad över upplysning att hans arbetsdag redan var till ända 🙂 (Och jag å W fnissade lite i smyg åt pappas förvirring)
Det är obehagligt när sådant där händer. Skönt att Simon delar bördan med mig!