Hon är fin, men hon är trött. Bökiga nätter stör ju inte bara föräldrar. Också barn blir trötta. Framförallt barn blir trötta. Det i kombination med förkylning gör humöret lite skört hemma hos oss just nu. När jag sov förmiddagsvila vaknade jag till ett intensivt raseriutbrott som varade i sju minuter. Fredrik hade ingen (läs: ingen) aning om vad som utlöste attacken.
Nästan för lycklig 
Kanske ett ”jag” håller på att utvecklas? Sådant märks säkert. Men jag förstår att de sju minutrarna kändes som sju månader! Kram.
Jag tror du har rätt. Det är helt klart en utvecklande fas. Hon växer som människa varje dag, förstår världen och kan tala om det hon upplever. Klart det gör ont. Som bekant gör det ju det när knoppar brister. Jag bara hoppas att vi inte fastnar i något destruktivt nattbeteende nu om sedan är svårt att ta sig ur.