Jag skulle ge bort halva min boksamling och hela min dvd-samling för att få tillbaka de säkra nätter vi hade i höstas. Mitt i eländet kan jag ändå inte låta bli att konstatera att tillvaron är ganska bra om bökiga nätter är det största problemet. Jag har inte alltid självdistans nog att kunna konstatera det, men nu just fungerar det.
Nästan för lycklig 
Vi skall innerligt hoppas att de säkra nätterna gör comeback. Förresten, en sak har jag glömt – hur gammal är Inkku?
Innerligt! Hon är alldeles för gammal för att hålla på som hon gör på nätterna. I dag fyller hon ett år och sju månader. Härlig ålder! Undrar du av någon speciell orsak?
Nope, jag började bara fundera på det så där annars, om hon är hemskt mycket äldre än Matheo eller hemskt mycket yngre. Men hon var ingendera. Ungefär lika. Och grattis Ingrid till en ypperlig ålder.
Visst är det bra att man inte har andra problem än ”bökiga nätter”, men trots det tror jag det är sunt att erkänna att bökiga nätter ÄR ett problem. Får man inte sova på nätterna så påverkar det allt man gör hur gärna man än vill ge sken av att det inte gör det. Åtminstone funkar jag på det viset. Men tack och lov finns det mycket fint och härligt som kompenserar dessa nätter!
Bökiga nätter ÄR ett problem. Många gånger till och med ett STORT problem. Det är jag mycket medveten om och den första att erkänna. Ändå tycker jag att det känns skönt att det faktiskt är mitt största problem just nu. För det är övergående (vill jag tro även om jag aldrig hade trott att det skulle vara problematiskt ännu vid 1,5 år) och inte direkt livshotande. Det är jobbigt, tungt, äckligt, uttröttande och det påverkar allt annat negativt. Och det är det absolut värsta. MEN det är det absolut värsta.