Min goda vän Daniel syns på tv var och varannan vecka som huspräst i Min morgon. I kväll har en annan god vän, Toffi, också synts på tv, i Himlaliv. Han är en av de mest radikala människor jag någonsin träffat och jag varnar därför känsliga tittare. Eller utmanar dem. Eller er.

Min man syns och hörs också i tv-inslaget. Om du någon gång funderat på hur världens bästa man låter och för sig så har du din chans om du söker dig till yles arena och letar fram kvällens avsnitt av Himaliv.

Allt mitt prat om jämställdhet får en törn när mera avancerat inpackade glödlampor går sönder. Det har varit kolmörkt i hallen i en vecka och absolut inget kommer att hända på den fronten före min man får några lediga timmar i dagsljus.

Högläsning är en ständigt återkommande sysselsättning i vårt liv just nu. Nästan alltid handlar det om högläsning av dotterns böcker, ibland om högläsning av något annat.

För ett par veckor sedan läste vi Familjens projektledare säger upp sig som familjebok. Vi skrattade mycket. Sällan igenkännande. I vår familj händer det inte att Fredrik frågar var vi har saker och ting. Snarare är det jag som frågar var vi har saker och ting. I vår familj är det inte alltid jag som fixar det sociala umgänget. Både i går och i morgon har vi program som Fredrik bokat in.

Det är lyx att få läsa sådana böcker och inte känna igen sitt eget liv. Men jag känner igen många andras och blir arg å deras vägnar.

Och jag känner hur jag kan ta till mig rådet på en av de sista sidorna. Det handlar inte bara om att uppfostra duktiga pojkar utan också om att uppfostra icke-duktiga flickor. Jag känner mig som en ganska bra förebild på det området.

Vi upplever som bäst en av prästfamiljelivets baksidor. Mannen är på jobb på en lördag. När alla andra är lediga och vill mysa med sina familjer utan att beblandas med mig och min dotter.

Då är det underbart med vänner som också har en man och pappa på vift denna lördag. Dit ska vi nu. Och mysa och måla och umgås och dela. Och baka, ryktas det.

Vi upplever som bäst en av prästfamiljelivets baksidor. Mannen är på jobb på en lördag. När alla andra är lediga och vill mysa med sina familjer utan att beblandas med mig och min dotter.

Då är det underbart med vänner som också har en man och pappa på vift denna lördag. Dit ska vi nu. Och mysa och måla och umgås och dela. Och baka, ryktas det.

Efter frukost och lek ville Ingrid mysa. Inför mysstunden samlade hon ihop en liten bokhög som skulle med i sängen. I vårt hus får man läsa tills halsen dammar av torka. Men det är svårt att vara upprörd. Jag stöder ju hennes intresse för litteratur.

Efter frukost och lek ville Ingrid mysa. Inför mysstunden samlade hon ihop en liten bokhög som skulle med i sängen. I vårt hus får man läsa tills halsen dammar av torka. Men det är svårt att vara upprörd. Jag stöder ju hennes intresse för litteratur.

I vårt hem är vi återigen tre personer. Äntligen! Hela veckor som gräsänka är sällsynta i mitt liv, och verkligen inte uppskattade på något sätt. Om de dessutom råkar sammanfalla med ovanligt mycket jobb och förkylning och bortrest bästa vän och slaskväder är de bara dåliga.

När jag för exakt sex år sedan sa ja till en viktig fråga gjorde jag det inte för att vara ensam utan för att vara tvåsam. Nu får jag vara det igen.

I dag såg jag filmen Så som i himmelen. Jag grät åtta gånger. Det börjar väl klassas som normalnivå.

I dag har Ingrid leksaksdag. Och i dag ska hon ta med sig ”något på C” när hon lämnar hemmet för några timmars lek och stoj.

Jag blev helt ställd när jag insåg att hon skulle ta med något på den bokstaven. Jag kom inte på en enda leksak i hennes sortiment som börjar på c. Jag läste igenom hela c-sektionen i Svenska Akademiens ordlista över svenska språket och insåg att jag hade rätt. Hon har ingen leksak på c.

Nu står jag inför tre alternativ.

1. Ingrid får ta med sig en docka och säga att den arbetar som civilekonom.

2. Ingrid får ta med sig ett exotiskt rytminstrument och så säger jag nonchalant att jag tror att det heter något på c.

3. Ingrid får ta med sig vad som helst och så erkänner vi helt kallt faktum; att vi inte äger leksaker på alla bokstäver.