Om man joggar i snöstorm får man väl med gott samvete kalla sig en sådan som springer?

Om man joggar i snöstorm får man väl med gott samvete kalla sig en sådan som springer?

Jag tog just ett yrkesvalstest som 131085 andra tagit. Enligt testet är jag en välorganiserad och utåtriktad människa som saknar egen drivkraft. Jag är därför dömd till ett arbetsliv som tjänsteman och borde jobba som sekreterare.

Jag tror inte ens lite på det här testet.

Också denna tisdag får jag agera församlingsstrateg tillsammans med goda, goda vänner.

Vi tänker, planerar, visionerar. Åh, så roligt det kan vara! Jag känner nästan fjärilar!

ńr det en risk för bloggare att allt mindre börja leva helt och fullt, närvarande i nuet? (Att tänka: Det här och det där och dt som händer just nu blir ett bra blogginlägg, och om jag sen skriver si och så blir det extra dramatiskt / får jag ännu mer bekräftelse och klappar på axeln. Eller kanske t.o.m. att göra något bara för att det blir ”bra blogg” av det?)

 

Jag hoppas du har fel. Jag kan bara säga hur jag upplever det. Jag har bloggat mer eller mindre i över fyra års tid och så mycket har hänt under den tiden att det är svårt att säga hur allting skulle vara utan bloggandet. På något sätt känner jag mig nästan mera närvarande i stunderna på grund av bloggen eftersom jag iakttar och reflekterar ännu mera kring det som händer i min tillvaro. Och många gånger har jag tänkt på att jag förhåller mig till saker och ting på ett bättre sätt i och med bloggen, jag kan skratta åt sådant som jag antagligen inte skulle skratta åt lika lätt annars. Att göra något för att det blir bra blogg låter hemskt främmande. För mig är bloggandet en ganska liten del av mitt liv, det finns mycket som kommer före. Men jag vet inte hur det är med proffsbloggare som håller på i en helt annan division än jag.

 

När känner du dig som vackrast?

När det är jag och Fredrik. Han påminner mig ofta om att jag är det vackraste han vet. Det kan han säga både när jag har klätt upp mig inför en fest eller när jag har sunkkläder hemma. Eller när jag kommer hem från en springtur och egentligen omöjligt kan vara det vackraste någon vet. När det är han och jag finns det ingen jämförelse (i dem räcker jag aldrig långt) och inga krav (dem känner jag ganska ofta av annars). Då är jag som vackrast. Ņtminstone känner jag mig som vackrast då. Tack, älskling, för att det får vara så!

 

Vad får dig att bli riktigt lycklig, få fjärilar i magen?

Med risk för att låta som en Lucia-kandidat väljer jag att vara helt ärlig: att se människor utvecklas till det bättre. Att se en ledsen människa bli glad, en vilsen människa finna, en människa utan självförtroende älska sig själv. De gånger jag har fått hjälpa människor att börja må bättre slår faktiskt allt annat. Men fredagskvällar är inte heller dåliga på något sätt. Det kan räcka gott och väl för fjärilar.

 

Hur firar ni julen?

Vi vet faktiskt inte ännu hur vi firar i år. För mig är det riktig jul när jag får vara med min familj, äta mammas kalkon, kalasa ohämmat på godisbordet, se på när de andra öppnar sina julklappar. Förra året hände det här på juldagen, i vanliga fall brukar det vara på julafton. Vilken dag det än är – så är det den riktiga juldagen. Jag är en riktig julmänniska. Jag längtar så efter julmusik, glögg och julpynt men brukar hålla mig i skinnet fram till lilla jul.

 

Vad är det första ”tokiga” du skulle inhandla om du plötsligt fick en miljon euro?

En 60 tums tv. Helt klart. Sedan en aftonklänning som är så fin att jag aldrig skulle få användning för den. Den skulle vara för hemmabruk.

 

Kommer du på bloggalan?

Jag tror det. Men jag efterlyser någon som vill sitta med mig där. Jag ogillar att gå på saker ensam, det är så svårt att inte ha någon att titta på när det händer roliga eller besvärande saker. Då vill jag utbyta blickar.

På tal om John Ortberg… Det kan hända att jag var på höjden av min karriär år 2003 när hans första bok skulle ges ut på finska.

Jag var så stolt. Ett citat ur MIN recension på baksidan av en riktig bok. Citatet var ju betydligt bättre på svenska (med allitteration som gick förlorad i översättningen) men det får man ta som översatt skribent.

På tal om John Ortberg… Det kan hända att jag var på höjden av min karriär år 2003 när hans första bok skulle ges ut på finska.

Jag var så stolt. Ett citat ur MIN recension på baksidan av en riktig bok. Citatet var ju betydligt bättre på svenska (med allitteration som gick förlorad i översättningen) men det får man ta som översatt skribent.

Jag är lite till mig över alla roliga och kluriga frågor som jag fick i min första frågestund. ńven om ingen frågade hur mitt hår kan vara så snyggt. (Jag hoppas ni ser ironin. Det är ju i regel en farlig humorform i skrift, speciellt när mottagaren är oklar. Men jag tror att den blev tydlig nog nu.)

 

Vilka är dina absoluta favorit filmer och böcker?

Tack för att du inte frågar efter min favoritfilm och min favoritbok! Tack för att jag får nämna flera.

 

Jag läser en del men skulle och borde läsa ännu mera. Jag har några författare som ligger mig speciellt varmt om hjärtat. Den första är Joyce Carol Oates eftersom hennes romaner aldrig gör mig besviken trots att de spottas ut i ett ofattbart tempo. Sedan måste jag erkänna att jag tycker mycket om många finlandssvenska författare. Både Märta Tikkanen och Henrik Tikkanen är fantastiska. John Ortberg beskriver kristen tro bättre än de flesta andra som försökt, han har dessutom en skön förmåga att driva med sig själv. Också Tomas Sjödin skildrar en tro som känns som min med rättvisa, dessutom på ett språk som är så vackert att jag streckar under formuleringar och i hemlighet önskar att de var mina egna.

 

Min absoluta favoritfilm är Love actually. Det säger jag nästan helt utan att skämmas. Kom ihåg att jag inte vill bli berörd av film. Jag vill bli underhållen och känna mig lycklig efteråt.

 

Trivs du bra i Helsingfors?

Jo, det gör jag. ńnnu bättre än jag hade trott, och då hade jag egentligen ganska höga förväntningar. Jag tycker om utbudet, möjligheterna, matställena. Jag saknar min familj, men de är ändå nära. Jag saknar många av mina vänner, men jag har märkt att de finns kvar. Det finns också mycket som jag inte saknar.

 

Vem, förutom familj och vänner, har påverkat ditt liv allra mest?

Svår fråga. Då måste det ju nästan bli någon jag inte känner, och då lutar det faktiskt mot Astrid Lindgren.

 

Kommer ni att flytta till Ŗsterbotten?

Jag vet inte. Ibland tror jag det mera och ibland mindre. Ibland känns det så självklart att vi ska göra det och ibland är det svårt att komma på varför vi skulle göra det. Det är hur som helst inte aktuellt på flera år.

 

Hur bor ni nu?

Vi bor i vår första alldeles egna lägenhet. En trea på 69 kvadrat med fina golv och vita väggar. Det är den finaste lägenhet vi fått bo i, vilket ju är trevligt med tanke på att den är vår. Jag vet inte när vi kommer att vänja oss vid att få bo fint. Om vi kommer att vänja oss. Samtidigt är jag lite förvånad över att man faktiskt inte blir speciellt mycket lyckligare av att bo fint.

 

Vilken fråga funderar du mest på just nu?

När mitt tredje syskonbarn kommer att födas. Jag väntar så ivrigt.

 

Vilka bloggar läser du?

En dag utan dessa bloggar är ingen bra dag: Christa, Hannah, Kaj,  Lillemor, Malenami, Peppe. Sedan finns det säkert tjugo till som jag kollar nästan dagligen och åtminstone varannan dag.

 

Skulle du vilja ha fler barn?

Jo, det skulle jag vilja.

 

Om du skulle kunna frälsa en endaste människa just idag (ja, jag vet att det är Gud som gör det) vem skulle det vara och varför?

Ooooh. Jag skulle välja en människa som verkligen sökt Gud, gett Honom en ärlig chans men inte riktigt hittat. Eller så skulle jag välja en människa som mår dåligt, som känner sig värdelös och tom och onödig. Eller så skulle jag välja en människa som behöver en ny riktning i sitt liv. Eller en människa vars historia skulle göra att en massa andra tänker att Gud kanske är verklig ändå. Tyvärr har vi ju inte alla samma genomslagskraft och trovärdighet. Ganska få personer tänker annorlunda om Gud bara för att jag tror på honom.

 

Hur kändes det när Geir åkte ut?

Förvånansvärt lugnt, men självklart sorgligt. Ingen av årets deltagare har fångat mig så mycket att jag blir knäckt om de åker ut, inte ens Geir. På gott och ont. Det är skönt att se idol utan att vara rädd. Men det är också lite trist att inte vara lika engagerad som jag brukar. Kanske det kommer med åldern.

Brun klänning med volang i kjolen. Vitt sidenband i midjan. Rosaaktig halsduk.

Den uppmärksamma ser orangefärgade pärlor mitt i halsduken. På Ingrids önskemål bär jag dem. Själv har hon ett turkost pärlhalsband.

Brun klänning med volang i kjolen. Vitt sidenband i midjan. Rosaaktig halsduk.

Den uppmärksamma ser orangefärgade pärlor mitt i halsduken. På Ingrids önskemål bär jag dem. Själv har hon ett turkost pärlhalsband.