Här kunde jag skriva om den mest intressanta och mest ögonöppnande kvällen på länge. Men jag har ju mina nya regler.

Ni får nöja er med en av kvällens insikter; det är så skönt att ha så mycket att förlora att man inte hoppar på ens allt som verkar riktigt bra eftersom det rimligtvis inte kan bli bättre.

Här kunde jag skriva om den mest intressanta och mest ögonöppnande kvällen på länge. Men jag har ju mina nya regler.

Ni får nöja er med en av kvällens insikter; det är så skönt att ha så mycket att förlora att man inte hoppar på ens allt som verkar riktigt bra eftersom det rimligtvis inte kan bli bättre.

Vi får nya grannar i dag. Just precis nu för att vara exakt. Och jag har glömt nycklarna. Att sitta i trapphuset och vänta på man med nyckel är ju alltid lite förnedrande. Men det får en ny innebörd när det springer människor förbi hela tiden.

Okej. Att jag låg väldigt vaken i natt igen vid klockan ett gör att jag skapar inte en utan två nya regler för mig själv.

1. Inget surfande, vare sig onödigt eller konstruktivt, efter elva.
2. Inget How I met your mother efter samma tidpunkt.

Okej, vi tar ännu en.

3. Ingen pepsi efter tio.

Åtminstone tills jag kommit ur julrytmen. Jag menar, hur roligt är det att vara vaken nu?

Det blev ju en kalasdag. På förmiddagen satt jag på ett cafè med en sextioårig man och pratade om Jesus. Eller egentligen drack jag mest te och skrev medan han pratade. Han berättade häftiga historier och jag tänkte att jag vet så lite ännu och jag längtade nästan efter en sextioårig Amanda med mera perspektiv och vishet. Sedan sa han att han är lite för gammal. Och jag njöt så mycket igen av att vara en tjugosjuårig Amanda.

 

Sedan lunchade jag med en kvinna som inspirerar mig, en av mina allra nyaste vänner. Ju mera jag ser av henne – ju mera förtjust blir jag. Att lära känna nya människor är kanske det bästa som finns. Om de där nya människorna dessutom är sällsynt intelligenta, uppriktiga, charmiga och vältaliga (jag har en förkärlek för dem som kan uttrycka sig) är jag såld.

 

Sedan skrev jag ett brev åt en tonåring som kämpar. Och sedan jobbade jag för första gången efter aderton dagar jullov. Sedan skrev jag en artikel och blev lite ledsen för att jag kände mig lite rostig. Sedan hängde jag med mina fina familjemedlemmar och såg först desperate och sedan How I med mannen i mitt liv och kände mig inte alls ledsen eller ens rostig längre.

 

Kalasdag.

Vår dotter fick namnet Ingrid dag 0. Redan dag 1 fick hon bonusnamnet Ingis. Som sedan blev Kingis. Och sedan dess har det blivit (bland annat):

 

– King Kong

– Inkku (alltid i fotbollssammanhang)

– King Kong Kass

– Pong

– Pongis

– Tjongis

– Tjongilainen

– Inksie

– Inks

– Brutus

– Brutski

– Tjingeling

 

De där är sådana namn som hon lystrar till. Sådana som kommit för att stanna. Sedan har det ju funnits dagsflugor också.

 

Jag tycker om namnet Ingrid. Och jag tycker om att det går att kalla henne också annat. Vilket namn vi än hade valt, om det så hade varit det finaste i världen, så hade vi antagligen hittat på lika många smeknamn. Det är ju ingen kritik mot namnet.

 

Detta blogginlägg var starkt inspirerat av en kommentar på Linns blogg.

Vår dotter fick namnet Ingrid dag 0. Redan dag 1 fick hon bonusnamnet Ingis. Som sedan blev Kingis. Och sedan dess har det blivit (bland annat):

 

– King Kong

– Inkku (alltid i fotbollssammanhang)

– King Kong Kass

– Pong

– Pongis

– Tjongis

– Tjongilainen

– Inksie

– Inks

– Brutus

– Brutski

– Tjingeling

 

De där är sådana namn som hon lystrar till. Sådana som kommit för att stanna. Sedan har det ju funnits dagsflugor också.

 

Jag tycker om namnet Ingrid. Och jag tycker om att det går att kalla henne också annat. Vilket namn vi än hade valt, om det så hade varit det finaste i världen, så hade vi antagligen hittat på lika många smeknamn. Det är ju ingen kritik mot namnet.

 

Detta blogginlägg var starkt inspirerat av en kommentar på Linns blogg.

En fråga ställd i (nästan) all ödmjukhet. Hur är det meningen att man ska ta sig fram just nu med ett litet barn som inte orkar gå hela vägen själv? Pulka är ju helt omöjligt eftersom man ser asfalt igen. Jag hade glömt hur det ser ut. Barnvagn är ju lika omöjligt eftersom det är sjukt tungt att skuffa eller dra sådana i flera decimeter snöslask. Fredrik tog just Ingrid på axlarna när de gick ut för att hälsa på vänner. ńr det verkligen så det är meningen?

Oj, vad jag tyckte om min förmiddag! Om lunchen och eftermiddagen håller ens ungefär samma standard kommer det här att bli en kalasdag.

Det är tydligen tungt att vara stor när man egentligen är ganska liten. Ingrid har haft två huvudlösa rop- och skrik- och alla-andra-verb-som-beskriver-högljudda-aktiviteter-attacker sedan läggdags. Varför, varför, varför?

I någon mån vet jag förstås varför, men trotsanfallen kommer så märkligt och irriterande ojämnt. Något som fungerar en dag är katastrof nästa. Hur ska man då lyckas undvika minorna?