Jag hann nästan tro att jag inte skulle gråta idag. Det hade varit första dagen. Men nej. Också idag kom det över mig så starkt att tårarna bara rann.
Och de måste få rinna. Det är inte farligt. Men det kan vara farligt att försöka stoppa dem.
Mina barn har sett mig gråta många gånger de senaste dagarna. Det är inte heller farligt. De har ju sett mig skratta också.
Jag tror på att låta sorgen ta den plats den måste få ta. Jag tror på att gråta. Jag tror på att känna. Jag tror kanske allra mest av allt på att dela och prata och sätta ord på. Vi ska verkligen inte vara ensamma.

Jag gråter också idag av en för många kanske ”simpel” anledning som att min äldsta rycker in i armén. Det känns ❤️
Det låter inte alls som någon simpel anledning. Måste vara stort och svårt! ❤️ Hoppas du och din äldsta fått en fin start.
Beklagar sorgen💔❤️
Tack! ❤️ Den är absolut inte mest min, men den är stark och riktig ändå.