Jag hann nästan tro att jag inte skulle gråta idag. Det hade varit första dagen. Men nej. Också idag kom det över mig så starkt att tårarna bara rann.

Och de måste få rinna. Det är inte farligt. Men det kan vara farligt att försöka stoppa dem.

Mina barn har sett mig gråta många gånger de senaste dagarna. Det är inte heller farligt. De har ju sett mig skratta också.

Jag tror på att låta sorgen ta den plats den måste få ta. Jag tror på att gråta. Jag tror på att känna. Jag tror kanske allra mest av allt på att dela och prata och sätta ord på. Vi ska verkligen inte vara ensamma.