Vi krockar rätt ofta, jag och min Arv. Vi har rätt olika syn på rätt mycket och hans temperament är lika häftigt som… Tja, mitt eget i mötet med hans. Ingen på den här jorden framkallar lika starka känslor i mig som han gör. Han spränger alla mina ramar. Har gjort det ända sedan han föddes.

Men varje kväll läser vi tillsammans och i den stunden är vi helt samspelta. Våra själar sjunger exakt samma sång i exakt samma tonart när vi får mötas kring en bok. Vi pratar en hel del om det som händer och skulle kunna hända i berättelsen och vi lär oss nya ord.

i läste Astrid Lindgrens Mästerdetektiven Blomkvist för en tid sedan. Boken har ju några år på nacken – skulle faktiskt tillhöra coronariskgrupp om den var en människa – och sådana böcker lär en verkligt många nya ord. Ordet tjejtjusare dök upp.

– Vad är det? frågade Arvid.

Jag förklarade. Han sa att han förstod.

– Jag är en mammatjusare, sa han.

Och då visste jag att han förstod exakt.

För en mammatjusare är han verkligen. Har varit det ända sedan han föddes.