Jag skulle kunna skriva en roman om hur det känns med 13.5, men den romanen tar vi en annan dag. Istället skriver jag en liten glimt om Hilde.
Hon är vårt mest litterära barn hittills. Ingen annan har varit en lika outtröttlig läsare. Ingen annan har burit omkring på böcker på samma sätt.
– Jag ryms inte i min säng, klagade hon ikväll när hon skulle sova.
Rimligt. Hon hade ett tjugotal böcker, ett tiotal mjukisdjur och en docka i sängen. Förutom det hyfsat vanliga täcke och kudde.
– Ja. Du har ju rätt mycket grejer här. Ska jag ta bort böckerna? frågade jag.
Hon tittade på mig som om jag hade föreslagit att vi kunde lösa problemet genom att lägga in en chokladfontän i sängen.
– Nej, sa hon bestämt.
Och började ösa ur mjukisdjur. Och kudden. Men böckerna blev kvar. Hellre sover man på tjugo böcker än en kudde. Den människan har prioriteringarna i skick.
Jag är inte på något sätt missnöjd.
Nästan för lycklig 
Det finns ämne till något stort i henne!
Det tror jag också. Men jag är ju ytterst partisk.
Jag kanske inbillade mig, eller önsketänkte, men jag såg en lättad regering på presskonferensen. Har inga barn i hemskola, så jag är inte SÅ partisk. Wideroos poängterade flera gånger att så snart den juridiska biten för alla ”undantag” inte håller så tas ”undantagen” bort. Fick för mig att de lagt 13 maj som sista datum för att kunna förkorta om det finns möjlighet. Känns lite konstigt om vi i Vasa nu, säg i två veckor inte kommer att ha ett enda fall, och ändå ska vara ”Inlåsta” till 13 maj.
Hoppas hoppas hoppas på det, att det kan förkortas. Jag tror ingen sörjer om skolorna öppnar redan tidigare.
Dessutom levererar hon när det kommer till nagellack.
Inded!