Stunder som är bara deras

Vad jag gör just nu? Sitter i vardagsrummet och hör hur Hilde och Arvid leker tillsammans i rummet intill. De pratar, berättar, sjunger, läser, skrattar och springtävlar (!) tillsammans. Bara de två.

Jag tror bestämt att det är världens vackraste ljud.

Det är väldigt nytt, det här med att de två kan ha längre stunder som är bara deras. Att de får ha varandra är en enorm gåva. Arvid vill ju alltid gemenskap, samvaro, tillhörighet, umgänge. Han längtar aldrig till ensamheten och vi andra räcker liksom inte till. Jag hyser en förhoppning om att Hilde kommer att göra det. Räcka till, alltså. För när hon ser på sin storebror berättar blicken att hon vill vara med. På allt. Alltid. Så länge han är där.

Och han. Han låter henne vinna varje lopp. Han låter aldrig någon vinna ens ett enda.

Bild: Maria Hedengren

En reaktion på ”Stunder som är bara deras

  1. så STORT det känns när ens barn gör saker med varandra. tycker det är helt magiskt. att man kan ge upphov till människor som sedan upplever varandra, oberoende av en själv? man kan ju få storhetsvansinne för mindre

Lämna ett svar till Ulrika Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s