Jag stickar långsammare nu än för ett år sedan. Eller så bara mindre. Men det är fortfarande något jag älskar och tanken på att levde trettiotre år i tron att jag varken kunde eller ville sticka är något av en sorg.

Mitt senaste alster gick till Hilde. Hon vägrade sin nya tröja i början, men nu storgillar hon den. Och via den här tröjan fick jag min största komplimang som stickare när en på dagis (en vuxen!) först inte trodde mig när jag sa att jag har stickat tröjan själv.

Väldigt fin. Lite tröjan, mycket Hilde.