Minns ni att vi har en hamster? Att jag och Fredrik, som en gång förenades bland annat i att vi inte ville ha husdjur köpte en hamster i början av förra året? För att vi numera förenas ännu mer i att vi älskar Ingrid? 

Hur som helst kan ni glömma det. Vi har ingen hamster längre. Hon dog under de bästa av omständigheter några dagar innan nyår. 

Jag var den enda som grät. Jag var ju fortfarande extremt hormonell och minst hälften av gråten berodde på det. Största delen av resten berodde på lättnad över att döden kom så skonsamt och den återstående delen berodde på skuldkänslor över lättnaden. 

Maja fick en rätt värdig begravning. Något barn hade skrivit en dikt som man på sin höjd kan beskriva som kärnfull. Och som fick resten av barnaskaran att fnissa. Därav ordet rätt framför ordet värdig. Vi sjöng Härlig är jorden och sedan var det jordfästning. 

På ett sätt var det här våra barns första möte med döden. På ett annat mera sant sätt har de absolut ingen aning om vad döden är. Död utan sorg och saknad och smärta är inte riktig död. 

Och på alla sätt är jag tacksam för alla dagar då de inte behöver veta.

Begravningsföljet fotades av Matilda Audas Björkholm. Här är dikten läst.